Joshua Wilkins och juniorbacken Liam Tampöld i kamp.
Nej, det är sant, veckan är inte över än. VIK-laget tränar på fredagsförmiddagen och har sedan ledig helg men vi gör veckobokslut redan nu. Jag har sett laget på plats varje dag den här veckan för att samla material inför vår Hockeyextra som kommer ut nästa lördag. Idag har jag sammanställt några tankar som poppat upp under veckan.
En första spaning är träningsdosen. Den har Martin Gudmundsson skruvat upp kontra Mattias Karlin. Gudmundsson körde dubbla pass med sitt lag både måndag och torsdag och det har inte varit några lugna träningar. Intensiteten är hög. Lägg därtill att Gudmundsson samlar sitt gäng vid 08:30 för att på så sätt få det att mer likna en "vanlig" arbetsdag. Helt rätt; spelarna ska vara tillgängliga för arbete. Här är det viktigt att som ny tränare få med sig de ledande spelarna som i sin tur drar med sig gruppen. Hittills verkar det funka bra men skulle resultaten utebli letas det snabbt anledningar. Vad jag förstått kommer VIK under Gudmundsson att ha lite tuffare och längre arbetsdagar men samtidigt mer sammanhängande ledighet.
Lite på samma tema i att ledande spelare drar med sig gruppen så skulle VIK:s unga spelare behöva att någon av de bästa och mest erfarna spelarna stannade kvar och nötte extra. Jag har den här veckan sett Victor Öhman dra några skott vid något tillfälle men det är inte i samma utsträckning som förra säsongen då Michael Kapla alltid var sist kvar och nötte på små moment för att bli bättre – trots att han redan var bäst i laget. Det ska bli spännande att se vilka som använder tiden mest framöver. Hittills har William Wiå, med god marginal, tränat mest på egen hand.
Johannes Johannesen under en av veckans träningar.
Frånvarolistan har under hela försäsongen varit ganska lång. Laget har haft problem med både skador och nu sjukdomar. På torsdagen saknades Edvin Olofsson, Tobias Åhström, Skyler McKenzie och Myles Powell. Såklart inte optimalt, speciellt inte med tanke på att ett annat gäng saknades i förra veckan. Man får inte den här kontinutiteten i formationerna eller i den personliga uppbyggnadsträningen som behövs för att vara redo för en påfrestande 52-matchers grundserie. Som tur är ser det förmodligen, i någon utsträckning, likadant ut i de andra lagen.
Alexander Hilmerson kan vi sätta ett frågetecken för. Han dras med en överkroppsskada som verkar vara svår att bli av med. Den är inte värre än att han kan vara med och åka, passa och skjuta men när det vankas närkontakt kliver han av. Extra oroväckande är det såklart med hans skadehistorik i åtanke; han spelade inte alls för två säsonger sedan och bara 31 matcher ifjol. Jag hoppas för VIK:s del att Hilmerson får ordning på kroppen för han är med sin fart och sin tyngd något det här laget behöver, se bara hur lätt man hölls på utsidan mot Vita Hästen i onsdags.
Erik Gustafssons handske gick sönder under en träning. Materialförvaltare Felix Gustafsson löste problemet.
Annars råder det ganska stor konkurrens om platserna. Jag kommer i ett annat sammanhang att utveckla hur jag tror och tänker att ledningen kommer att formera laget men det finns istidsminuter att slåss om, det är ett som är säkert. Jag vet att Emil Georgsson jobbar hårt för att få in en ledande back men där kommer man, vad jag förstår, inte att hasta fram något. Man är sju backar i dagsläget och det finns forwards som kan vikariera vid behov (Jens Holmström i första hand). Vem tar platsen med Marcus Westfält och Joakim Hagelin? Klarar nordamerikanerna det offensiva ansvaret i toppkedjorna? Vem står för genombrottet?