Emil Andrae
I Allentown, Pennsylvania, bara några hundra meter från arenan PPL Center bor numera Emil Andrae, 21. Här, i en tvårummare, tillbringar han tiden mellan de många matcherna i den slitande tillvaron i AHL.
– Alla möbler är hyrda, säger han när han välkomnar VT-Sporten till sitt hem efter en träning med Lehigh Valley Phantoms.
– Vi har varit på road trip i helgen och jag hade beställt städerska under tiden så det skulle vara fint när ni kom, skrattar han.
Allentown är den största staden – runt 125 tusen invånare – i Lehigh Valley-området och Phantoms är Flyers farmarlag. De spelar i den andrarankade proffsligan American Hockey League, AHL. Hit skickas de spelare som är under kontrakt med Flyers men som inte anses redo att ta en plats än. En av dessa är alltså Emil Andrae som gör sin första hela säsong i Nordamerika.
Möblerna är hyrda för att det är enklast så, som spelare på gränsen till NHL måste man vara mobil och redo att flytta snabbt. Samma dag som vi träffas har Emils svenske lagkamrat, IK Oskarshamns-fostrade forwarden Olle Lycksell, blivit befordrad till Flyers. Lycksell fanns på isen när Flyers senare på kvällen förlorade hemma mot Tampa Bay.
– Det gäller att vara redo, det kan gå snabbt, säger Andrae.
Emil inledde säsongen i NHL – tio matcher med Flyers blev det innan han skickades ner till AHL – och har hunnit anpassa sig till livet i farmarligan. Mer om hockeyn kommer i en senare artikel, i denna kommer vi mest fokusera på livet utanför hockeyn.
– Jag hamnade i en sits i Flyers där jag inte kom till min rätt, riktigt. Jag spelade varken power play eller box play och spelade ganska få minuter per match.
– Ledningen sa att det vore bättre för min utveckling att få spela mer i Phantoms, att det gick lite för fort för mig i NHL nu. De ser en framtid för mig i Flyers men jag behövde anpassa mig till spelet mer innan jag var redo.
Höll du med dem?
– Ja, lite. Det är bra för mig att vara här och få spela mycket varje match.
Mer om hockeyn senare i veckan alltså. Denna tisdag vi träffar Emil har han tränat med laget efter en ledig måndag. Ispass 10:30-11:30. Därefter hade han några möten med tränarna och åt lunch på rinken innan arbetsdagen är över.
Hur ser en matchfri dag ut för ett proffs?
– Tidsskillnaden gör att jag kan se många matcher hemma, jag försöker se både VIK och HV71. När den matchen är slut framåt eftermiddagen brukar jag laga mat, jag gillar inte maten här borta.
Inte?
– Nej, fy fan. Det finns nästan inga bra restauranger här och maten är...inte bra. Jag lagar ofta matlådor, det blir mycket tacos, lax, kyckling, pasta och ris.
– Sen spelar jag mycket TV-spel, också. Det är ett bra sätt att hålla kontakten med kompisarna där hemma, få prata lite svenska och få koll på vad som händer hemma. Vi spelar Call of Duty en hel del. TV-serier också. Adam Ginning fick mig att se Peaky Blinders som var bra.
I laget finns förutom Andrae och Lycksell ytterligare ett gäng svenskar. VIK-bekante målvakten Felix Sandström (fem matcher i VIK under pandemisäsongen 20/21), Helge Grans och ovan nämnde Adam Ginning är de andra.
– Det har varit jätteskönt att ha dem här, jätteviktigt. Vi hänger mycket med varandra. Felix har bil så den lånar jag när jag behöver handla.
– Men hela laget är bra, vi har ett ungt och skönt gäng.
En stor del av tiden går åt till att åka buss. Phantoms spelar i Atlantic Division och möter i första hand lag från regionen.
– De flesta matcherna är nära, ett par timmar med buss. Då åker vi över dagen. Det finns någon tidsgräns för hur lång resan får vara för att du ska åka samma dag, jag tror den är tre timmar. Är resan längre åker vi dagen innan, sover på hotell, har morgonvärmning där och sen match på kvällen. De lag som ligger närmst, Hershey och Wilkes/Barre möter vi 14 gånger på en säsong.
– En skillnad mot hemma är att du i AHL inte får någon matlåda när du är iväg utan du får en matpeng, per diem, cash i handen. Då brukar vi hitta nån restaurang att käka på, det är rätt bra faktiskt.
Matcherna längre iväg brukar schemaläggas klokt.
– Ja, nyligen var vi uppe i Kanada och mötte tre lag där uppe under samma vecka och ofta spelar vi flera dagar i rad. Sju eller åtta gånger under säsongen spelar vi fredag, lördag och söndag. Så det är ibland slitsamt både mentalt och fysiskt. Men vår buss är bra, stora och sköna säten.
Särskilt mycket tid till aktiviteter orelaterade till hockey finns det alltså varken tid eller möjligheter till.
– Bredvid hallen finns ett ställe vi brukar gå till om vi vill ta några öl men annars rör jag mig inte ute så mycket. När jag kom hit förra året sa de till mig att helst inte gå själv ute på kvällarna.
– Man hör att det pågår en del grejer här, sirenerna hörs hela tiden och förra året var det stort pådrag efter en skottlossning. Men det är inte så att man går runt och är rädd på nåt sätt.
Det är inte bara förutsättningarna, faciliteterna och tillvaron som skiljer sig mycket mellan NHL och AHL. Även det ekonomiska är väldigt annorlunda. Alla NHL-spelares löner är offentliga och Emil Andrae skrev förra våren på ett avtal med Flyers som ger honom 775 000 dollar per säsong, drygt 8 miljoner kronor. Det är hans NHL-lön.
– På en säsong får du betalt i 192 dagar och pengarna betalas ut två gånger i månaden. I AHL har jag 80 000 dollar per säsong, så det är ganska stor skillnad. Sen är det så kallade sign on-bonusar som betalas ut två gånger per år under de här tre åren, som alla har i sitt kontrakt. Det är 92500 dollar om året.
– Jag hade nog inte varit så öppen med min lön men, som sagt, lönerna är offentliga så vem som helst kan ju se vad jag tjänar. Så det är väl inget att hymla om egentligen för de som vill veta.
Hur hanterar du pengarna?
– Jag kan vara impulsiv, gillar att shoppa kläder och väskor men det är inte extremt. Hemma sparade jag mycket under mina år i HV71, så jag har en bra buffert. Men när jag var uppe i NHL 16-17 dagar i höstas fick jag bra lön och kände själv att man måste få belöna sig lite.