I samband med sitt tacktal efter att hans tröjnummer hissats upp i taket svimmade Nichlas Falk.
Med sina 16 säsonger och över 700 A-lagsmatcher är han en av de största profilerna i Djurgårdens historia. Men det var först när Nichlas var 25 år som han valde att lämna moderklubben Huddinge och gå till DIF.
– Elitseriedebuten borta mot HV71 är en av höjdpunkterna. Första SM-finalen som vi förlorade mot Färjestad. Några säsonger senare vann vi SM-guld två år i rad. Efter några mindre bra säsonger gick vi till SM-final 2010 och förlorade mot HV71. Jag fick vara med och vinna VM-guld. Jag fick väldigt bra förtroende av Kent Forsberg och Tommy Tomth i Tre Kronor. Det är ett bevis på att man har gjort någonting. De är också starka minnen, säger Nichlas Falk när han blickar tillbaka på sin framgångsrika spelarkarriär.
Varför dröjde det så länge innan du gick till Djurgården?
– Vi hade ett bra lag i Huddinge. Vi var och nosade på att gå upp Elitserien något år. Ingvar "Putte" Carlsson kom in i föreningen och då blev det ett uppsving, men sedan när han försvann kände jag att det var dags att prova på. Jag hade anbud innan, men valde att vara kvar, svarar Nichlas.
Det blev alltså 16 säsonger i Djurgårdströjan, men att det skulle bli så många säsonger trodde han inte efter första säsongen.
– Jag trodde att jag skulle få sparken efter första säsongen. Jag var ganska upphaussad och jag var inte speciellt bra. Jag blev inkallad på kontoret och min tanke var att nu ryker jag."Vi vill riva ditt kontrakt och skriva ett nytt fyraårskontrakt" var beskedet.
Nichlas är en av nio spelare i Djurgården som har fått sitt tröjnummer (nummer 16) upphissat i taket.
– Det betyder att jag har gjort någonting som Djurgården som förening är stolt över. Jag har varit en god ambassadör för klubben. Lojal så klart och varit en bra förebild. Tittar man på namnen som hänger där är det jättestort och smickrande. Det värmer i hjärtat.
I samband med att Nichlas skulle hålla sitt tacktal föll han baklänges och blev liggande på isen. Det var otäcka scener som utspelade sig innan han kunde transporteras till sjukhus.
– Jag drabbades av ett förmaksflimmer och när det blev ett stresspåslag sjönk blodtrycket. En vecka senare gjordes det en omstart på hjärtat för att få bort flimret och sedan dess har det inte varit något problem.
Falk har 114 landskamper samt ett VM-guld med Tre Kronor på meritlistan.
När Nichlas lade skridskorna på hyllan våren 2011 var det redan klart att han skulle bli tränare. Första uppdraget var som juniortränare i Djurgården.
– Föreningen hade sagt ett par år innan jag slutade att jag skulle säga till när jag hade fått nog och att de då gärna ville ha in mig som tränare. Det var också något jag ville eftersom hockey är det roligaste jag vet. Det var ett naturligt steg för mig.
Efter detta har Nichlas haft uppdrag i moderklubben Huddinge IK, Södertälje SK, Almtuna IS och Djurgårdens IF innan det blev VIK i vintras när han tog över efter sparkade Martin Gudmundsson.
Har du någon förebild som tränare?
– Det finns en godbit hos de flesta. Alla tränare som jag har haft har påverkat mig hur jag är som tränare. Jag säger nog att Hardy Nilsson med sitt sätt att vara påverkade mig mest. Han litade på spelarna, att de sköter sig. Det viktigaste var att spelarna presterade på isen och det tycker jag också, svarar Nichlas.
Om du själv får beskriva dig som tränare hur är du då?
– Jag försöker vara ganska lyhörd och involvera spelarna, men det är jag som till slut tar beslutet vilken väg vi går. Jag tycker det är dumt att inte lyssna på spelarna som är ute på isen. Det är de som har känslan. Det är lätt för mig att stå i båset och säga hur man ska göra.
– Jag försöker hålla mig ganska lugn, men ibland går det inte. Oftast när det har sett illa ute försöker jag fråga spelarna vad de känner och vad det är som händer. Då hinner man lugna ner sig lite grand. Det är klart det har brunnit till några gånger och det kommer hända i framtiden. Jag försöker ha ett lugn och kunna resonera. Jag är inte så mycket för att gapa och skrika.
16 säsonger och 751 matcher blev det i Djurgårdströjan för Nichlas Falk.
Under sin aktiva karriär var Nichlas en offensiv spelare där han hellre spelade fram medspelarna än gjorde mål själv. Som tränare vill Nichlas spela en ishockey med mycket puckinnehav.
– Man spelar hockey för att ha pucken, men samtidigt vill jag ha en bra struktur i försvarsspelet när vi inte har pucken så att vi kan ta tillbaka den så fort som möjligt.
Nichlas är medveten om att VIK inte kommer vara spelförande i alla matcher med tanke på vilka motståndare som väntar.
– Det jag vill få fram när vi väl har pucken är att vi ska våga hålla i den och vara starka på pucken. I fotboll pratar man om att man vilar med bollen. Jag skulle vilja att vi klarar av detta även om vi är tillbakatryckta eller om vi möter lag som är skickligare och starkare än oss.
Enligt Nichlas är det bästa motmedlet när man möter offensivt starkare lag att man själv har pucken.
– Jag vill få bort chanspassningar. Hellre att man vårdar pucken inom laget och det behöver inte alltid hända någonting. Mycket handlar om att spela av tid.
Tidigare i sin tränarkarriär har Nichlas varit i Djurgården och Södertälje. Två klubbar som är mer etablerade och har större organisationer än vad VIK har.
Hur är det att vara i en mindre klubb?
– Jag trivs jättebra i Västervik. Mitt ursprung är ifrån Huddinge och de är ganska lika som föreningar. Det är inte lika mycket politik som i de stora klubbarna där man ser om sitt eget hus. Det som fick mig att falla för Västervik är att det är familjärt där alla hjälps åt och har en god ton.
Nichlas är uppväxt i Huddinge och har i hela sitt liv bott i Stockholmsområdet, men nu har han alltså lämnat i storstaden och flyttat till betydligt mindre Västervik. Den är en omställning, men Nichlas har vant sig snabbt.
– Jag gillar just närheten till allting. Det tar tre minuter från hallen att åka ner till stan. Det är på olika sätt. Storstan har ett annat utbud på det mesta, men Västervik har sin charm. Jag trivs bra och det är fint vid vattnet där jag kan gå promenader med hunden. Jag saknar inte Stockholm alls när jag är här. Familjen bor kvar i Stockholm, men frun kommer på besök. Det här har verkligen fallit väl ut för mig.
Har du hittat några pärlor i Västervik?
– Jag gillar Slottsholmen med restaurangen. Jag tycker om alla grönområden som finns. Jag försöker komma i väg och fiska lite grand vid Östra Skälö.
Precis om alla spelare ser även tränaren fram emot fredagens seriepremiär mot Kalmar.
– De två senaste veckorna har jag tänkt på premiären fyra gånger om dagen, att kan det inte börja någon gång. Det ska bli kul, svarar Nichlas Falk.