Det hade varit lätt att lägga sig platt och skylla på otur, skador och så vidare. Eller det utnötta "dåliga förutsättningar"-kortet. Istället tog VIK-laget på sig det blåaste av ställ och bufflade hem en premiärseger i Örnsköldsvik, en taktisk triumf mot Västerås och en höstbortamatch i Uppsala. Precis enligt mallen.
De två senaste säsongerna har svaga inledningar satt VIK i jagande och mentalt påfrestande situationer. Man har då agerat därefter och, kanske i viss panik, plockat in spelare och startat en spelarkarusell man förmodligen helst undvikit. VIK skaffade sig i år en bra start och förutsatt att poängen tickar in i någorlunda strid ström framöver kan den värsta stressen utebli. Mycket tyder på att VIK kommer att fortsätta plocka poäng, jag säger inte att de kommer vinna varje match för det förstår ju varje tänkande individ att det är så gott som omöjligt, men sättet man har tagit sig an matcherna på hittills tyder på att man gett sig tusan på att inte bjuda på någonting, någon gång. Med den mentaliteten kanske matcherna blir mer tillknäppta men slutprodukten i form av poäng blir oftast högre. VIK kommer kryssa många matcher och ännu fler kommer leva långt in i ordinarie speltid.
Man har ju till viss del varit tvungna att närma sig matcherna med den här mentaliteten. Tilltänkte toppbacken Adam Plant är skadad, precis som lagkaptenen Niklas Folin. Dessutom saknas två av de starkaste offensiva korten i Victor Öhman och Rob Bordson. Ljusare offensivare tider att vänta när truppen är fulltalig, om den nu någonsin blir det.
Borde vi vara överraskade av VIK:s poängskörd hittills? Nja. Ligan är jämn, det vet vi. Andra lag saknar också spelare och vi vet också vid det här laget att det arbete inför matcherna som görs av VIK:s ledarstab gör att spelarna vet hur de ska agera och är taktiskt förberedda.
Nu kan klubbens sportsliga ledning ändå tvingas till rockader med tanke på oklara konvalescensperioder på de frånvarande spelarna och det är ju inte hållbart att hur länge som helst spela på sex backar (om ens det).
Att anpassa sig efter motstånd, matchbild och rådande förutsättningar är en bra förmåga och det här VIK-laget ser ut att besitta den. Det bådar gott för fortsättningen.
1075 i hemmapremiären för VIK i måndags. Skrämmande låga siffror. Den stora anledningen, förutom den anskrämliga men lättälskade hallen, är att folket helt enkelt inte har eller känner någon relation till spelarna. Steg ett borde vara att etablera den.