"Det är aldrig för sent"

Den välputsade bussen med Tre Kronor-emblemet stod utanför Himmelstalundshallen samtidigt Rikard Grönborg ledde första passet.

Det är den första truppen som plockats ut och ska möta Slovakien på torsdag och fredag i förlägret.

Av de första som skrinnar ut på isen i Himmelstalundshallen, lär det inte bli många som spelar VM i Danmark i maj efter att tio träningsmatcher avverkats.

Det vet de flesta.

Även den tidigare Västerviksspelaren Olle Liss.

– Det var kul, det var ganska länge sedan jag tränade med ett lag. Säsongen tog ju slut ganska tidigt med Rögle. Lite ringrostigt, men förhoppningsvis ramlar det av på ett par dagar.

Han fick beskedet via sms efter klubbens sista match från assisterande förbundskapten Peter Popovic.

– Det har gått fort, men jag njuter av varje sekund, det här var något större än vad jag hade kunnat drömma om. Det här med att få spela med Kronorna ligger högt rankat, som en dröm.

Att Rögle börjar försäsongen idag gjorde valet mer självklart.

– Det blir full fart direkt när jag kommer hem. Så länge på is så är jag hur nöjd som helst. Det här är det bästa jag vet. Jag ska ge allt, hela vägen tills det är dags i Danmark, säger Olle Liss som är medveten om svårigheten med att ta plats i VM-truppen.

Forwarden spelade i division 1 för bara tre säsonger sedan. Efter två säsonger i Halmstad gick karriären via Ålborg Pirates till Västervik och Pantern i år. Där blev det rörigt för den offensiva spelaren med det hårda skottet.

– Det var turbulent i stort sett hela säsongen i Pantern. Både tränare och sportchef som försvann. Tråkigt för föreningen att allt blev så svartmålat. Vi spelare fick stå och ta oförtjänt mycket skit också. När jag fick frågan från Rögle fanns det inget att tänka på, det var bäst för mig personligen. Det var tråkigt att det blev som det blev i Pantern men jag ångrar ingenting, säger Olle Liss som gjorde poängsuccé under sina elva matcher i SHL. 14 poäng på elva matcher skvallrade om kapacitet.

Det öppnade ögonen på ledningen hos Tre Kronor.

Nu står han med Tre Kronor på bröstet efter en rekordsnabb utvecklingskurva.

Inte i närheten av några ungdoms- eller juniorlandskamper.

Garanterat utanför alla scouters perspektiv och draftlistor från NHL.

Fostrad i Leksand hyllar han sin moderklubb Björbo i hjärtat av Dalarna. En ort med mindre än 700 invånare som har fostrat ett par SHL-spelare och en handfull allsvenska spelare.

– Jag tror barn och vuxna hjälper till att sätta onödigt stor press på sig själva. Det här med TV-pucken, 13-14 år, det är bara barn. Det säger ingenting egentligen om vem som kommer spela var i framtiden. Även fast du är 20 år, är det inte för sent.

– Istället har det blivit någon sorts kultur att blir jag inte uttagen där, är det kört. Då lägger jag av. Den mentaliteten, det har blivit fel någonstans på vägen. Ta mig som exempel. Det är inte för sent, jag spelade i division 1 för tre år sedan, säger 25-åringen inför sin stora debut.

Han hyllar leken som tagit honom längre än de flesta.

– Inte träning utan det är lek och fritid. Storklubbarna får slåss för varje istimme men i Björbo stack vi direkt från skolan för att lira ishockey 2-3 timmar. Sedan kunde vi ha en träning efter det. Det var bara lek och kul och alla var där. Det var samlingspunkten hela uppväxten så jag vill inte ens börja räkna på hur många timmar man varit där.

– De kanske är uppnådda nu. Men man har aldrig sett det som träning utan lekfullhet. Skitkul är det. Det är aldrig för sent. Titta på mig jag är 25 år nu.