Och med det menar jag inte att Falk på något sätt kliver in med ett lågt ingångsvärde. Hans spelarmeriter väger givetvis tungt även om vi som följt VIK vet att kloka centrar med Djurgårdsbakgrund ingått i staben förr. Nichlas Falks #16 är pensionerat av DIF – det är också Mikael Johanssons #25.
Falk är ingen duvunge som tränare heller och har funnits i Hockeyallsvenskan eller SHL i någon form de senaste sex säsongerna. Så sent som ifjol ingick han i den stab som åkte ur högstaligan med DIF. Han har också varit tränare – nån slags delat ledarskap – i Södertälje i flera säsonger och under 18/19 klev han in i Almtuna – med Martin Gudmundsson som assisterande. Det uppdraget varade dock bara i två månader innan Falk fick lämna lagom till kvalspelet.
Jag vet ingenting om Falks filosofi som tränare utan baserar min bild av honom utifrån det jag minns av honom som spelare samt de intervjuer jag läst och sett. Då framstår han som en klok och sympatisk person – mer åt det moderna ledarhållet – än en gaphals. Det tror jag är rätt riktning att gå i för VIK; att ta in en skrikande figur i det här läget hade sannolikt satt ännu mer press på redan stukade spelare. Jag tycker mig bara de två senaste matcherna ha anat ett mer fritt tänkande lag.
Urban Widén var tydlig med att man ville ha in en ledare med erfarenhet från jobbiga lägen, såsom negativt kval. Det har Nichlas Falk. Inte nödvändigtvis framgångsrika erfarenheter men en motgång kan ju i ett senare skede absolut användas som något positivt.
Vilka är då Falks bevekelsegrunder för att hoppa på det här uppdraget? Den primära, tror jag, är just det jag skrev ovan. Han behöver ett break. En framgång som kan kickstarta tränarkarriären igen. I VIK ser han ett uppdrag med låga insatser; misslyckas man, ja det är svårt att lasta Falk. Lyckas man vinna ett kval eller än bättre undvika det är det mission complete. Då har han, om han skulle vilja fortsätta i VIK nästa säsong, höjt sin status internt och går in i den med högt förtroendekapital. Om han vill vidare har aktierna stärkts. Ja, ni fattar.
Jag landar i att det är en bra lösning utifrån rådande omständigheter; förutsatt att mina spekulationer kring hans incitament stämmer. Men det viktigaste av allt i det här tror jag är att VIK lyckades få kvar Ragnar Karlsson i båset. Det luddiga och omätbara begreppet "hjärta" behövs nu.