35-åringen från Örnsköldsvik fick igång karriären söderut. Två säsonger i Gislaved (2006–08) och två i Vita Hästen (2008–10) följdes av åtta raka säsonger i Västervik.
Backen var med på hela succéresan från division 2 till allsvenskan men efter två säsonger i den näst högsta serien fanns det ingen plats för honom längre i VIK:s trupp.
Han fick packa ihop trunken efter 383 A-lagsmatcher – näst flest genom tiderna i VIK.
– Niklas Dacke har en mer. Det är klart att jag hade förhoppningar om att få vara kvar. Samtidigt kände jag på mig att det kunde bli så här också, konstaterar Englund lugnt med distans till det hela.
Men lägga av? Nej. När pusselbitarna föll på plats i höstas gjorde han som många andra från Västervik – började spela för Valdemarsvik i hockeytrean.
Att hans föräldrar flyttade ned till Västervik gav lite andrum i familjelivet, där han och frun Malin har fyra barn upp till åtta år att ta hand om.
– Vi har fått jättemycket hjälp av dem och utan det hade det inte gått, säger han.
Hur kul är det att fortfarande kunna spela hockey då?
– Jättekul så klart. Hockey är fortfarande en del av mitt liv. Det är det som jag har hållit på med. Jag börjar få ganska bra koll på det nu också efter 100 år, säger han och skrattar.
Englund hoppade in i Valdemarsviks division 3-lag i september och tar det "match för match", beroende på familjesituation.
– Jag sa från början att jag inte kan lova att vara med hela tiden. Jag kan inte binda upp mig men jag är med när jag kan.
Han missade exempelvis söndagens storförlust i alltrean borta mot Trelleborg, men siktar på torsdagens derby mot Guts i Finspång härnäst.
Englund medger att formen inte är den bästa och det har sin naturliga förklaring.
– Varje gång man är borta på grund av hockeyn har man dåligt samvete för att man inte kan hjälpa till hemma. Jag tror att jag har varit med på åtta matcher och en träning hittills, haha. Men hockey är verkligen en färskvara. Jag tror att 80 procent av mina poäng har kommit i första perioden. I tredje är jag helt slut, säger han.
På en lägre nivå har Joakim Englund även kunnat ta för sig i poängligan. På åtta matcher i grundserien blev det sju mål och nio assist. Det snittet är personbästa med råge för Englund som alltid har haft lagspelet som sitt signum.
I bortamatchen mot Skillingaryd i september blev det till och med tre mål från hans klubba, och det tillhör definitivt inte vanligheterna.
– Det är tangerat rekord. Jag har faktiskt ett hattrick från hockeyettan också, tro't eller ej. När jag spelade i Gislaved mötte vi Göteborgs IK som var ett riktigt strykgäng. Vi vann med 9–1 eller 10–1 mot dem, berättar han.
Valdemarsvik slutade tvåa i grundserien efter Guts. Alltrean är nästa steg i kampen om att avancera uppåt.
För Guts är det en väldigt uttalad målsättning att gå upp medan Valdemarsvik mer smyger med där bakom.
– Vi vill göra det så bra som vi kan i alltrean och sen får vi se. Man vill ju alltid vinna när man är där ute. Samtidigt får man komma ihåg att det är division 3. Vi är där av en orsak. Många spelar för att det är kul med hockey och när vi möter Trelleborg borta vet man att det saknas fem spelare och man får mer skrapa ihop de som kan, säger Englund.
Hur är nivån då?
– Väldigt varierande. Vår förstalina är riktigt bra men vi färgar ju inte över hela truppen. Guts är jämnast. De har fyra linor som tuggar på sina 40 sekunder och nöter ner motståndarna. Guts och Virserum känns starkast i serien men jag hoppas vi kan överraska, säger Joakim Englund.