Vi spolar dock tillbaka bandet några månader. Linus Boström tillhörde säsongen 2014/15 moderklubben Björklöven, då som nu i allsvenskan.
– Jag har alltid haft en speciell relation till Löven, på gott och ont. Säsongen innan fick jag en allvarligare ryggskada och hade svårt att komma igång efter det samtidigt som det var nya tränare och hela den biten. Så jag fick lämna på ett ganska dramatiskt sätt.
Under hösten fortsatte han att återhämta sig, plugga på universitet i Umeå och vänta på rätt erbjudande. Det var flera på den tiden starka division 1-klubbar som jagade Boström men han VIK.
– En stor anledning var att Daniel Wälitalo, min barndomsvän, redan fanns i klubben, berättar Linus.
När han kom till VIK hade han inte spelat på två månader och veckan fram till debuten hade han inte ens varit på is.
– På så sätt var det tur att jag kom till ett fungerande lag. Det fanns lite mer tid att komma igång på rent sportsligt.
Det var under den våren som hockeyintresset sköt i höjden i Västervik. Laget hade vuxit för varje år och var, efter en stark höst, ett lag att räkna med inför Allettan.
– Det var en jäkligt rolig tid. Jag fick känslan att man var med och väckte staden. När tiden gick fick man mer och mer tro på det och det tror jag att jag var med och bidrog till. Jag hade gjort den resan innan, från att allsvenskan var en "dröm" till att det skulle kännas naturligt att vi skulle ta den platsen.
VIK slutade fyra i Allettan och klev in i playoffspelet mot Mariestad. Ett lag man avfärdade med 2–0 i matcher. Samma melodi blev det mot Hudiksvall i nästa runda. I den tredje och sista rundan stod Troja/Ljungby på andra sidan.
– En väldigt speciell matchserie, inleder Boström.
VIK började borta. 3 mars. Fyra minuter in i tredje perioden tar hemmalaget ledningen. Simon Mitman kvitterar med mindre än tio minuter kvar och knappt fem minuter in i övertiden avgör han dessutom. Fördel VIK.
– Jag minns att jag reagerade efter den matchen. Spelarna var på isen och tackade supportrarna som om vi vunnit SM-guld. Jag blev förbannad och minns blickarna jag fick av lagkamraterna i omklädningsrummet. Vi var ju långt ifrån klara med det vi ville göra.
Match två blev svängigare och där drog Troja längsta strået – 4–3, återigen efter övertid.
Den 7 mars skulle det avgöras. I potten: en plats i kvalserien mot Hockeyallsvenskan där fyra av sex lag skulle gå upp.
Att det var spänt och tröttkört i lagen efter en lång säsong gick inte att ta miste på.
– Det kan man verkligen säga. Tredje matchen på fem dagar med övertid i alla. Det var slitet, minns Boström.
I slutskedet av första perioden hamnade Simon Mitman på fel sida gränsen av den knivsegg han så ofta balanserade på. En slashing utanför spelet renderade i en matchstraff och fem minuters numerärt underläge för VIK.
– En sån grej som inte får hända. Det finns en tydlig uppsida med den spelstilen som Mitman har men där gick han tyvärr över gränsen. Vi gick lite på knäna där men redde ut det och kunde ha med oss det under resten av matchen.
Troja tog ledningen i mitten av första, Emil Georgsson kvitterade i inledningen på andra. Sedan: stängt. Övertid. Igen. Såklart.
Då kommer vi till det störst avtryck som Boström lämnade i VIK. 15 sekunder in i övertidsperioden har han skjutit VIK till kvalserien.
– Själva målet är ett klassiskt skitmål. Såklart speciellt att få göra ett sånt mål som är så förlösande.
Beskriv målet.
– Vi kommer in i zonen på en vändning och jag får pucken. Jag försöker sätta upp (Fredrik) Asplund men blir lite trängd så jag slänger in den på mål och den går in.
Det var OK att fira på isen efter den matchen?
– Haha, det tycker jag var med rimligt, då hade vi ju åstadkommit något.
Trots de fyra platserna i potten missade VIK den säsongen allsvenskt avancemang. Man blev femma av sex lag.
– Det känns rätt surt. Det kändes som att vi var med. Vi åkte på några onödiga poängtapp och kanske blev det lite soppatorsk på slutet och vi hade inte riktigt bredden att orka.
Han lämnade sedan VIK för Enköping, därefter blev det en ny sejour i Björklöven under säsongen 2016/17. Det som fick sätta punkt för karriären var en säsong i franska Strasbourg. Idag jobbar Boström som gymnasielärare i psykologi och idrott.
Tiden i VIK minns han med glädje.
– Vi hade en jättebra relation och det var en rolig tid.