Förra gången VT-Sporten gjorde en lång personlig intervju med en VIK-spelare – i det fallet Anton Svanström – var det inget snack om att kaffe skulle drickas.
När vi träffar Eric Backman går kaffe bort, i stället tar han en vanlig dryck.
– Det dricks mycket kaffe bland killarna i laget, men det är inte min grej. Det händer att jag blandar ut kaffe och vatten och tar det som en shot ibland för att bli lite piggare, men inte mer än så, säger Eric Backman.
Bevisligen behöver inte Backman några stora mängder koffein för att bli alert inför matcherna. 20-åringen – som innan den här säsongen aldrig hade spelat en match på seniornivå – har varit en positiv överraskning i VIK.
Ibland kanske han till och med är lite väl pigg.
– Jag går ju gärna framåt och spelar offensivt. Det gäller även Fröland och vi har blivit tillrättavisade ett par gånger av bland andra Hedblad och Georgsson. Det är svårt att motstå när ett intressant läge dyker upp, men jag tycker att jag har lyckats bättre med balansgången ju längre säsongen har gått, säger Eric.
Att Backman gillar att spela offensivt finns det en logisk förklaring till. Han var nämligen forward ända fram till sista säsongen innan han skulle börja hockeygymnasiet i hemstaden Södertälje.
– Då sa tränaren för Södertäljes J18-lag, som var ansvarig för hockeygymnasiet, att jag skulle komma in på linjen som back, men inte som forward. Det här var efter en match i U16-SM där jag fick vikariera som back på grund av skador, säger Eric.
Hur var det att höra det?
– Att spela back var bland det värsta jag visste just då. Men ju fler matcher och träningar jag gjorde som back, och fattade vad det handlade om, så blev det bara roligare.
Om Mattias Karlin skulle vilja ha dig som forward i VIK, hur skulle du reagera?
– Jag skulle ställa upp för laget, ett par matcher skulle vara okej. Men inte mer än så, jag känner mig hemma som back nu.
Att det blev ishockeyn som fångade Eric Backmans hjärta föll sig helt naturligt. Hans pappa, Thomas Backman, har själv spelat i Södertälje SK:s A-lag och det är i kringelstaden med stort hockeyintresse som Backman är uppväxt.
– Jag följde ofta med och kollade på träningar och matcher, det var det roligaste jag visste. Jag började i skridskoskolan som fyraåring och efter det har det bara fortsatt.
– Pappa har en bild hemma på sig själv i Tre Kronor-tröja från hans tid i juniorlandslaget. Den har jag fått se några gånger och pappa brukar säga med glimten i ögat att han kom längre än vad jag har gjort hittills, men det är bara sporrande.
I Södertäljes organisation var Eric Backman – trots intresse från andra klubbar – ända fram till förra säsongen. 2012/2013, hans sista säsong som J20-spelare, tillbringade han dock i Malmö Redhawks.
– Jag hade gjort en bra säsong i SSK, men blev petad till extraback på slutet av säsongen. Det var faktiskt jag och Svanström som blev det och tränaren sa att det berodde på för svagt defensivt spel. Det var trist så klart och jag kände mig mogen för en flytt till Malmö under min sista säsong som junior, berättar Eric.
Hur var det att flytta ner till Skåne, det var första gången du flyttade hemifrån?
– I början var det lite jobbigt. Samtidigt får man lätt nya vänner som hockeyspelare och jag kom till Malmö sent och skötte all försäsongsträning i Södertälje. Jag hade bara tre och en halv timme med snabbtåg hem om jag ville, och även flyg som gick ännu snabbare fanns att tillgå. Tiden i Malmö var bara positiv, att jag fick träna lite med A-laget var en boost.
När vistelsen i Malmö nådde sin ände – och Eric var för gammal för att fortsätta spela J20-hockey – gick det ganska snabbt till han skrev på ett kontrakt med Västerviks IK.
– Jag fick bara positiva intryck av föreningen. Att de snabbt gav mig ett kontraktsförslag betydde mycket och visade att de trodde på mig. Det hade varit annat om de bara visat intresse och det sedan inte hade hänt någonting.
Södertälje och Malmö är två stora städer, hur har det varit att flytta till mysiga men lilla Västervik?
– I början var det en omställning. Malmö har ju alla butiker man kan tänka sig och från Södertälje var det bara 20 minuter med kollektivtrafik in till Stockholm. Jag kan väl inte påstå att jag hänger överdrivet mycket i Västerviks centrum, det är väl mest om jag ska köpa något på Hemmakväll typ. Men jag trivs väldigt bra.
Eric Backman gömmer sig inte när det gäller tacklingssituationer på isen. Han sticker även ut när det gäller hans långa hår, något han vårdar ömt.
– Jag är nog lite fåfäng. Jag går till frisören kanske varannan månad och klipper en centimeter. Sedan brukar jag använda hårinpackning, det gör håret lenare och mer glansigt, säger Eric.
– I årskurs åtta fick ett gäng i min klass, och jag, för sig att snagga oss. Sedan dess har jag haft långt hår. Just nu finns det inte på kartan att jag klipper mig kort igen.
Med sina 20 år och sex månader är Eric Backman yngst i A-laget. Det innebär vissa förpliktelser.
– Varje bortamatch är det jag som får gå runt med kaffe till grabbarna i laget. Och när det är träning är det oftast jag och Fredrik Asplund som får samla puckar.
– De sex yngsta spelarna delar också på städningen av omklädningsrummet. Man ska vara två och två, men jag var med Marcus von der Geest som har slutat, och jag har inte fått någon ersättare ännu. Det är väl inte jättekul att städa ensam, och jag får en del gliringar från en del spelare om att jag slarvar. Men det är sånt man får ta och så jobbigt är det inte.
Det sägs att du är lite av mammas pojke?
– Haha, ja men det stämmer. Det är klart att jag tycker om min mamma. Mina föräldrar skiljde sig när jag var liten och eftersom pappa fortfarande spelade hockey, så var jag mest tillsammans med mamma. Jag har blivit bortskämd genom åren, ville jag ha nya vinterkläder eller extrapengar så var det fixat på en dag.
Nya vinterkläder är inte Eric Backmans främsta behov just nu. Högst på önskelistan står spel i Allettan. För att nå dit är VIK tvingade att svara för en stark avslutning av division I.
Åtta matcher återstår, i kväll är det hemmamatch mot värsta rivalen Vimmerby, ett lag som har vunnit båda tidigare matcherna mot VIK i höst.
– Första matchen mot Vimmerby är inget att säga något om. Men borta mot dem var vi värda åtminstone en poäng. Vi har absolut chans att slå dem, och personligen tycker jag att hockey är som allra roligast när man har press på sig, och det har vi nu, säger Eric Backman.