Ett tidigt mål av VIK:s Philip Rondahl fram till 1–0 efter 05:21 satte liksom tonen för den efterföljande delen av matchen.
VIK låg konstant på rätt sida i försvarsspelet och tog inga onödiga risker över någon del av banan.
Det resulterade också i en tillknäppt matchbild där Oskarshamn tilläts ha mycket puck – utan att för den skull göra jättemycket av det.
Emil Kruse var definitionen av stabil i VIK-kassen och på andra sidan tog en viss Adam Åhman precis det han skulle ta.
1–0 efter den första perioden följdes av 20 nya mållösa minuter i den andra när derbykänslorna började komma igång på allvar.
Allra mest irriterat blev det när Darren Nowick visades ut 2+10 minuter, efter en lång domarkonferens, för en hård tackling som tog illa på en låg Oskarshamnsback.
Annars var det gurgel i var och varannan situation innan skottstatistiken summerades ihop till hela 26–24 vid periodvisslan.
Chanserna hade inte duggat allt för tätt, men de som väl uppstod var av högsta klass.
Jonas Engström hamande till exempel helt fri med Kruse som gjorde en monsterräddning med plocken.
På tal om individuella prestationer så är det inte frågan om Ken Jägers var än mer imponerande när han soloåkte upp med pucken innan han bröt in och lade in pucken på ett läckert vis bakom Adam Åhman, efter lite drygt åtta minuters spel i den tredje perioden.
3–0-målet kom sedan i öppen kasse genom.. gissa vem? Jo, Alexander Lindqvist–Hansen, som i det närmaste prenumererat på just den typen av mål den här säsongen.
De tre poängen gör nu att tian VIK bara är två poäng efter Södertälje på åttondeplatsen – där alla lag nu har spelat lika många matcher.