För det ska han ha skopvis med beröm. Det enkla hade varit att kasta om ordentligt, orsaka storm i ett vattenglas och haka på de olyckskorpar som kraxade om att avgrunden var nära. Men Forsberg är en rutinerad herre. Det har blåst kring hans jämtlandsskalle förr. Han var tidigt ute och pratade om vikten av att inte överanalysera, gå vidare och utnyttja det läge man hade. Det kan låta som klyschor men många andra hade nog gått i fällan. Forsberg formerade mot Modo sitt lag på ett identiskt sätt som mot Troja. Han gav alla en ny chans, helt sonika. Ett högt spel. Det kanske mest våghalsiga: att ställa uttalade ettan och en av seriens allra främsta målmän, Jonas Fransson, på bänken mot Modo borta.
På isen var det ett koncentrerat och svårgenomträngligt VIK, som tidigt såg ut att ha gett sig fan på att få med sig poäng från Örnsköldsvik. Modo, framburna av 5700 åskådare i hemmaborgen försökte förtvivlat komma förbi den köttmur VIK bildade vid egen blålinje.
Och när de lyckades – ja då stod Viktor Östlund där längst bak. Han som fick lämna isen vid 0–2 efter inte ens en halv period för tre dagar sedan. Det lugn han visade upp tyder på en imponerande mental styrka.
På fredag väntar ännu en ångeststinkande match med derbykaraktär hemma i Plivit Trade-hallen för VIK. Denna gång mot Vita Hästen. Vilken skrud har VIK på sig då? Med detta lag är det som sagt omöjligt att veta. Det vi nu vet är att det krävs en hel del för att få Roger Forsberg att darra på manschetten.