Den som har haft längst uppehåll från att spela innebandy i organiserad form är Jennipher Zeylon eftersom senaste säsongen hon spelade var 2014/15.
Sedan dess har Jennipher bland annat fött två barn och något som var tvunget att lösas innan det blev en återkomst i Westerviks IBK var barnpassningen.
– Jag har hållit på och spelat med småmål hela tiden i olika grupper. Nu kände jag efter mycket tjat från Emma bland annat samt att jag var med på SFO att det var lite roligt ändå, förklarar Jennipher Zeylon varför det blev en comeback efter ett så långt uppehåll.
Emma gör nu sin andra återkomst efter sin andra graviditet.
– Det har inte varit tanken att jag skulle komma tillbaka. Det är fortfarande roligt och det är en social sport samt en bra träningsform, förklarar Emma Stenborg.
Än så länge ångrar du dig inte?
– Jo, det gör jag inför varje match. Vad jag gör här? Men det här är kul, svarar Jennipher med ett skratt.
Hur får ni livspusslet att fungera med familjer och jobb?
– Nu är min man David innebandyintresserad och det gör det lättare. Vi diskuterade det ganska länge om det skulle fungera överhuvudtaget. Han hjälper till och vi får fixa barnvakt med våra föräldrar för att det ska fungera. Nu har det varit ganska många matcher på fredagarna och det tycker jag är skönt eftersom det inte förstör hela helgen, svarar Jennipher.
– Det är samma sak för mig. Jag har en sambo som har spelat innebandy och vet vad som gäller. Sedan är det nära och kära som får ställa upp som barnvakt, svarar Emma.
Även om Jennipher har spelat innebandy med småmål på en liten plan så var det en omställning att kliva ut på en stor plan.
– Det är mycket större ytor så det blir ett helt annat tänk. Jag var trött både fysiskt och psykiskt i början.
– Hade inte Emma varit med så hade jag inte spelat. Vi har spelat ihop under alla ungdomsåren.
Var det svårt att övertala Jennipher?
– Så svårt var det inte. Det var mest att jag visade intresse att spela och att hon fick bekräftelse på att jag skulle spela, svarar Emma.
När Jennipher minns tillbaka på sin tidigare karriär var säsongen i IBF Antvarden en höjdpunkt.
– Jag bytte från målvakt till utespelare och vi hade en riktigt bra lagsammanhållning.
Under tre säsonger i början av 2010-talet spelade Emma för Linköpings IBK därav en säsong i Svenska Superligan innan hon valde att återvända till Västervik
– Självklart är det stort att ha fått spela i högsta ligan. Det är nästan som en helt annan sport.
Vad är det som driver er att fortsätta spela?
– Jag vill vinna matcher och det finns fortfarande kvar. Jag kan ta en förlust bättre jämfört med tidigare. Besvikelsen finns alltid även om den inte uttrycker sig på samma sätt som tidigare, svarar Emma.
– Jag hoppas verkligen att alla har det drivet någonstans, att man vill vinna matcherna. Annars ska man inte vara här om man tänker rent krasst, svarar Jennipher.
Med tanke på att Emma och Jennipher båda är födda i början av 1990-talet är de klart äldst i laget. Många av lagkamraterna är födda på 2000-talet.
– Det betyder mycket att Jennipher har börjat spela för min egen del när det gäller det sociala eftersom vi pratar om en i samma ålder. Vi två kan relatera mer till varandra i våra samtal.
Är ni lite av lagets "mammor" som försöker styra upp det?
– Det skulle jag säga att vi är. Jag kan inte vara tyst, men vi vill inte lägga oss i för mycket eftersom det inte är vår roll. Sedan hörs vi, svarar Emma Stenborg.
– Vi bidrar med vår erfarenhet och sedan får tränarna sköta resten, svarar Jennipher Zeylon.
WIBK har fått en bra start på säsongen i division 2 och återfinns på en andraplats med tio poäng efter fyra matcher. Härnäst väntar serietrean Stenåsa-Sandby-Gårdby på bortaplan fredag den 11 november.