I början av 2010-talet hade VFF svårt att få ihop en fulltalig styrelse och under flera år saknades en ordförande, men för fem, sex år sedan var det flera ledare som valde att gå in i styrelsen.
En av dem var alltså Petter Grönwall som fram till senaste årsmötet var sekreterare, men när Joakim Nyman valde att tacka för sig antog Petter utmaningen att leda Västerviks största fotbollsklubb.
Under studietiden i Linköping var han ordförande och styrelsemedlem i AC Studenterna.
– Jag har alltid gillat att vara med och påverka. Det är minst lika roligt som att stå på träningsplanen, säger Petter Grönwall.
Var det naturligt att du skulle bli ordförande när Joakim valde att avgå?
– Jag kände att det kunde bli bra. Det fungerade visserligen utan ordförande, men det är alltid bra att ha någon som är frontfigur.
När Petter klev in i styrelsen fanns det många saker att tag i.
– Intresset för att engagera sig i styrelsen hade varit lågt under många år. Det märktes att ekonomin var dålig och engagemanget var lågt. När vi var flera personer som gick in i styrelsen samtidigt märkte vi ganska snabbt att det började hända saker.
Den stora jobsposten var alltså ekonomin som visade upp ett stort underskott, men det har nu vänts till positiva siffror.
– Vi började få koll på utgifterna och blev bättre på att ta in medlemsavgifterna. Sedan hade vi förskolan som vi inte visste om den gick med plus eller minus. För tre år sedan tog vi tag i det och såg till att få in en annan huvudman för förskolan. Det är ett av de viktigaste besluten vi har tagit under de här åren; att hyra ut lokalen där vi kan tjäna pengar än att vi själva driver förskolan. Det är en av anledningarna till att vi har lyckats få ordning på ekonomin.
Vilka visioner har du för VFF?
– När jag gick med i styrelsen kände jag att vi behövde få ordning på ungdomsfotbollen, att få in en röd tråd. Det tog några år att bygga upp det ordentligt. Nu har vi en jättefin ungdomsverksamhet från fotbollsskolan och uppåt. Efter det har vi kunnat fokusera på seniorfotbollen och där finns det mycket att göra. Det gäller att hitta en stabil nivå där vi ska vara minst i division 3 på herrsidan. Damsidan har börjat blomstra, vilket jag tycker är jätteroligt. Det krävs en stark organisation för att kunna driva en förening lite högre upp i divisionerna.
– Ska man se framåt vill jag se bättre möjligheter att träna fotboll under vinterhalvåret. Det är något vi kommer att lägga kraft på. Vi har försökt få till en finansiering av ett tält. Ska vi kunna höja nivån blir det viktigt.
Petter vill fortsätta utveckla ledarna för att höja nivån och få kvar juniorspelarna i Västervik istället för att de flyttar till andra klubbar.
– Jag vill att vi blir lite mer professionella i samarbetet mellan seniortrupp och juniorlag. Där har vi haft ett stort tapp i alla år sedan jag började jobba. Där tror jag vi kommer se en skillnad redan i år.
Efter många års ökenvandring för fotbollen i Västervik tog VFF steget uppi division 3 inför 2020.
– Trean är en bra bit på vägen för att det ska kännas mer proffsigt. Tvåan är fullt rimligt. Ska man ta sig ännu högre är glappet större och det krävs ett annat tänk med ekonomin. Det är viktigt för en breddförening att man är väldigt varsam, att man inte sänker föreningen för att man strävar för högt upp.
– När det gäller damsidan tror jag att vi kommer fortsätta gå framåt och tvåan ska vi absolut komma upp i på sikt.
När Petter började engagera sig var det tio personer som fick olika roller i föreningen. Vid senaste årsmötet var det 30 personer som fick olika roller.
– Vi är runt 80–90 ledare. Tidigare har det varit svårt att få ledare till alla våra lag. Det blir en helt annat trygghet när vi har en god ekonomi. Något som är viktigt är att många i styrelsen är engagerade i lagen, så har det inte varit tidigare. Det gör det lättare att få impulser hur det fungerar i föreningen.
I början av 1990-talet gjorde Petter två säsonger i A-laget i division 3 innan han flyttade för studier. När Petter återvände till Västervik blev det några säsonger i division 4.
– Sedan drabbades jag av för många skador som gjorde att jag fick lägga ner den aktiva karriären när jag var 25 år. Jag blev ungdomsledare när ett av mina barn började spela och det blev mycket roligare än vad jag trodde. Det var ett bra substitut för spelarkarriären, säger Petter Grönwall.