Men även fast resultatet vittnar om att det var en rätt ensidig matchbild så ska sägas att VFF kämpade på bra.
Det var lika mycket spel på Lindsdals planhalva som på VFF:s, i alla fall i den första halvleken.
På en regntung plan märktes det dock att skillnaden mellan division II-laget Lindsdals IF och divison II elit-laget VFF ligger i strukturerna i anfallsspelet.
För medan Lindsdalspelarna visste precis vad de ska göra, så fort de fick bollen, blev VFF:s spelare stressade och tvingades ofta lyfta långt.
Ofta förtjänstfullt, i och för sig.
Detta mycket tack vare Hjalmar Grahn på topp.
Hans längd och spelförståelse visade sig hålla även mot bättre motstånd, och tack vare honom kunde VFF hålla fast bollen på topp. Ibland hotade vindsnabbe Joel Kronståhl Karlsson på vänsterkanten.
Men när Lindsdal kom till offensivt straffområde blev det farligt direkt.
Hade Anders Jonsson inte storspelat hade siffrorna kunnat bli mycket större.
Forne Elfsborgsmålvakten Jonsson, som fick ringas in samma dag, ersatte Albin Liffner som var sjuk.
Efter första halvtimmen stod det 3–0, och hade det inte varit för att Hjalmar Grahn snyggt lagt in ett reduceringsmål direkt efter Lindsdals 3–0 hade luften nog gått ur hemmalaget.
Väl i andra halvlek så gick luften ur hemmalaget. Bortalaget Lindsdal ökade på och blev fler nummer för stora.
Slutresultatet skrevs till 9–2 till slut. VFF:s andra mål gjordes även det av Hjalmar Grahn.
Comebackande Mathias Jakobsson var, i vanlig ordning, rivig och hade många goda intentioner.
Matchovanan lyste dock igenom något mot det storväxta motståndet, men han kommer att bli viktig för VFF i höst.
Att Anders Jonsson i målet var VFF:s kanske bästa spelare säger också en del om vilken skillnad det trots allt är på bara två divisioner.