"Han är en allsidig back som tränar hårdast av alla", säger tränaren Rolf Landin om 29-åringen som flyttade till Odensvi från Värmland för drygt sex år sen.
– Jag var färdig med lärarstudierna i Karlstad och ville börja jobba på en liten skola först, där det var bullerbykänsla. Det stod mellan Odensvi och Torneträsk uppe i Lappland. Jag hade aldrig hört talas om Odensvi men kusten lät trevligare. Efter två år blev det Överumsskolan istället, berättar Daniel Thörne som stannade kvar i BOIF och nu gör sin sjätte raka säsong där.
Moderklubben heter Råda IK, och under sin 22 år långa fotbollskarriär har han alltid spelat som back och hållit sig mellan division 4 och 6.
– Jag är inte superteknisk, men jag springer en del och är hyfsad på huvudet. Jag har även nytta av mina inkast som jag faktiskt har gjort mål på. Det var från ungefär 30 meter och målvakten försökte tippa bollen över ribban, men den gick in.
Thörne är heller inte den som viker undan i närkamper.
– Jag spelar inte fult, men jag försöker att smälla på lite. Men nu när jag är 29 år så får jag mer ont än den jag tacklar, säger han och skrattar.
I förra omgången tog BOIF sina första poäng i årets division 5 när laget vann över BB 2001 med 4–2. Innan dess hade BOIF förlorat sju matcher i rad.
– Ingen supersvit man är stolt över direkt, men det är bara att gilla läget och köra på. På papperet har vi ett rätt hyfsat lag, vi saknar dock en utpräglad målskytt just nu. Tabellen avspeglar inte hur det borde vara, men så säger alla när de ligger sist, haha.
Att spela i ett "förlorande lag" är inget som stör Daniel.
– Nej, med Råda förlorade vi alla matcher två säsonger i rad, så det här är inte så farligt. Jag tror dessutom att det lossnar för oss snart och att vi hamnar på den undre halvan i tabellen, men över strecket, säger han med en slags avlägsen värmländska.
– Jag vet inte riktigt vad jag pratar för dialekt längre. I början när jag kom hit förstod inte eleverna vad jag sa och då fick lag tona ner värmländskan. Det är mest på fotbollsplanen, när jag blir irriterad och svär, som den kommer fram numera, om jag inte pratar med någon hemifrån förstås. Lagkamraterna brukar skratta och härmas.
Trots gliringar och en hel del förluster verkar inte mycket störa harmonin hos veckans spelare. Inte ens när vädret sviker på matchdagar.
– Jag spelar hellre i regn och kyla än i sol och värme, jag har lätt för att trivas. Jag är ganska lugn av mig, förutom när det är match, avslutar Daniel Thörne och lämnar klassrummet för fotbollsplanen.