Maja Elb dribblar förbi en motståndare i första gruppspelsmatchen mot Tenhult.
Laget åkte till Vimmerby redan på onsdagen för att få en optimal uppladdning inför torsdagens gruppspelsmatcher.
– Vi satte upp en målsättning tillsammans och den var att vinna cupen. Vi är ett kanongäng som tränar mycket, har hög träningsnärvaro och bra lagsammanhållning. Vi visste att vi skulle ha en god chans, berättar tränaren Jonas Elb.
– Vår tränare hade inspekterat de andra lagen och hade koll på dem, så i gruppspelet var jag inte särskilt nervös, säger Västerviksmålvakten Kellie Hellström.
Första matchen mot Tenhult blev bättre och bättre och slutade med 3–0 till Västervik. I den andra matchen, mot Rosenfors, hade Västervik kommit igång ordentligt.
– Då gjorde vi vår absolut bästa match spelmässigt och vann med 3–0 även där. I vår tredje match på torsdagen började vi bli trötta och där fanns det lite mer att önska. Men vi besegrade Ljungsbro/Vreta Kloster lag 1 med 4–1 ändå, säger Jonas.
På fredagen spelade Västervik sin sista gruppspelsmatch mot Kisa.
– Det var en mycket svårspelad fotbollsplan, men vi lyckades vinna i alla fall med 1–0. Det var vår enda match på fredagen så resten av dagen vilade vi eller hejade på vårt F09-lag som vann sin sista match på straffar, berättar F14-tränaren.
Alice Elb försöker finta bort motståndarens målvakt.
I lördagens semifinal väntade Ljungsbro/Vreta Kloster lag 2. Västervik spelade bra men fick inte in bollen.
– Jag var jättenervös redan innan, och när de kvitterade till 1–1 blev jag ännu mer nervös, säger Kellie vars lag till slut vann med 4–1.
På lördagskvällen väntade Rosenfors i finalen och det blev riktigt darrigt från Västerviks sida.
– Jag har aldrig sett tjejerna så nervösa. Vi spelade en krampaktig fotboll och Rosenfors tog ledningen med 1–0. Det var första gången under hela cupen som vi hamnade i underläge, säger Jonas.
– Då tänkte jag att nu är det kört, vi kommer att förlora, säger Kellie.
Lexie Bergström i kamp om bollen med en Rosenforsspelare.
Men Västervik lyfte upp laget, började kämpa ännu mer och lyckades kvittera till 1–1 på en hörna.
– Då slängde vi oss på varandra och bara skrek. Jag såg att Lexie (Bergström) hade tårar i ögonen, berättar Kellie som skulle få jubla igen.
Med cirka fem minuter kvar slog Stina Hestholm en hörna som Hilda Wiström nickade in i mål fram till 2–1.
– Då kastade vi oss på varandra igen och sen var det jättenervöst ända fram till slutsignalen, menar Kellie.
Hilda Wiström med bollen. I finalen mot Rosenfors nickade hon in det avgörande 2–1-målet.
Vad hände när domaren blåste av matchen?
– Då kramades vi och grät av lycka, säger Kellie.
Jonas fyller i:
– Ja, då blev det livat kan jag säga. Föräldrarna och F09-laget rusade in och jublade med oss. Det var pommac, sång, jubel och gråt. Jättehäftigt att få vara med om. Turligt nog var viljan att vinna större än rädslan att förlora, säger han och tillägger:
– Jag är så glad över den här sammanslagningen av IFK Västervik och Västerviks FF, det har verkligen funkat helt fantastiskt. Det finns ingen prestige mellan tjejerna utan det har varit så lyckat.
Hur firade ni cupsegern?
– Vi hade ett pepsnack och spelade musik och så. Det här är stort och något som inte händer så ofta, kanske två gånger i livet. Jag älskar att spela fotboll, och att få göra det med människor jag tycker om och att vi dessutom är så himla bra är fantastiskt. Vi har en jättebra sammanhållning och vill så klart vinna fler gånger med det här laget, säger Kellie Hellström som är öm i kroppen efter cupen.
– Jag har jätteont, men det var det värt, avslutar hon med ett skratt.
Guldmedaljörerna. Övre raden från vänster: Nora Kristiansson, Ines Gärdebrandt, Elin Kjällgren, Hilda Wiström, Maja Elb, Tuva Åström, Filippa Thörnwall och Lexie Bergström. Nedre raden från vänster: Astrid Lindblad Ahl, Stina Hestholm, Kellie Hellström, Alice Elb, Freja Jansson och Märta Wiström.
Västerviks Damfotbolls Filippa Thörnwall med bollen.