I veckan flyger han hem till Italien för att börja om. Hem till ett någorlunda normalt liv – förhoppningsvis med fotboll på schemat.
– Jag har ingen ny klubb klar. Jag får kolla vilka möjligheter som finns för mig. Det räcker nog att jag nämner att jag varit i Linköping för att det ska ordna sig, säger Marcelo Gallo.
Han ler snett.
Den 18 januari landade italienaren på Arlanda för vidare färd med tåg mot Linköping. Bara ett par veckor tidigare hade den första kontakten med Linköping City och sportchefen Tore Eliasson tagits. Nu var han plötsligt här.
– Det var sagt att jag skulle vara assisterande tränare och eventuellt ha hand om ungdomarna. Om de inte hittade något jobb till mig blev jag lovad boende och 1 000 euro i månaden. Det lät ju jättebra, säger Marcelo Gallo.
Skrev du på något kontrakt?
– Ja, men det var bara en bit papper utan något värde. Det var inget som lämnades in till förbundet. Ett låtsaskontrakt.
Borde du inte kollat upp det bättre innan du skrev på?
– Jag trodde aldrig att något sånt här skulle hända i Sverige. Ingen ger mig ett fejkkontrakt i det här landet.
På stationen i Linköping fick han vänta i två timmar innan någon kom och hämtade honom. Han blev först skjutsad till Box hotel men fick veta att det inte var på hotellet, utan på ett mindre motell, han skulle bo.
"Bara i några dagar, till att börja med", fick han höra från klubben.
Sammanlagt tillbringade Marcelo Gallo 40 dagar på motellet.
– Det är inget trevligt ställe. Jag blev väckt på natten av att folk knackade på mitt fönster eller ryckte i mitt dörrhandtag. Första natten var jag riktigt rädd.
Redan efter en vecka i Linköping blev han ansvarig för A-laget eftersom den dåvarande huvudtränaren Saleh Sulefani plötsligt lämnade klubben.
– Han var bara borta från en dag till en annan.
Under försäsongen såg han mängder med spelare som kom och gick. Ett exempel är mittbacken Marios Christadoulou som anslöt till City. Marcelo Gallo gillade den grekiska försvararen, men en dag var han borta.
Såld till en annan klubb.
– Det var likadant med flera andra. Frågan som jag alltid ställde mig då är "var tar pengarna vägen"?
Ganska omgående förstod Marcelo Gallo att något var allvarligt fel med Linköping City. Från mitten på mars och framåt eskalerade situationen. Några av spelare blev utsparkade från sin lägenhet och bodde ett par nätter i omklädningsrummet på Linköping arena.
De flesta ur spelartruppen skrev en kravlista till klubben på en whiteboard i arenan med fyra punkter som behövde lösas inom några dagar. Det handlade om att alla spelare skulle registreras på rätt sätt, om en ordnad boendesituation för alla, om kontraktspengar som klubben var skyldig samt transport till bortamatcher.
Marcelo Gallo fick skulden för att ligga bakom kravlistan.
– Då fick jag nog och sa upp mig.
Enligt egen utsago har han fortfarande inte fått en krona av klubben.
Vem har den största skulden i att det blivit så här?
– Det är lätt att skylla allt på Tore (Eliasson). Han gjorde många saker som inte var bra, men samtidigt jobbade han hårt. Många gånger var det han och jag fram till midnatt på arenan. Den största skulden har Gunnar (Axén, ordföranden) och Victor (Reynolds, styrelseledamot) som lämnade Tore ensam utan någon hjälp.
Corren har vid upprepade tillfällen den senaste tiden sökt Gunnar Axén för en kommentar.