Först gjorde hon segermålet mot Kanada i åttondelsfinalen. Sen gjorde hon samma sak när Sverige för första gången på 24 år besegrade Tyskland i en mästerskapsmatch och tog sig till VM-semifinal.
Så det vore lätt att tro att Magnus Blackstenius skulle skrikit sig hes av glädje över sin dotters framfart i VM.
Men när vi dagen innan VM-semifinalen, träffas över en kopp kaffe hemma i Vadstena, frågar om hans reaktion vid de båda målen så spricker han upp i ett leende.
Säger sen:
– Jag är nog lite tråkig. För jag är ju inte typen som ställer mig och skriker när det blir mål. Jag ser mer helheten. Som hela anfallet som gav målet mot Kanada. Det var ju enormt snyggt hela vägen. Sen är det så klart kul att det är Stina som gör målet det ska jag inte sticka under stol med. Men jag är nog lite som Stina, jag ser mer till laget.
Han tar en tugga av sin bulle och slurk ur kaffekoppen. Konstaterar sen att målet mot Kanada ändå var extra skönt.
För det var ju ett tag sedan Stina senast gjorde ett landslagsmål innan dess.
– Som forward så förväntas du göra mål och gör du inte det så blir du ifrågasatt. Med all rätt kanske. Sen är det få som ser vad du gör för laget. Tar du löpningar som öppnar upp ytor och skapar chanser för andra? Sånt tittar jag på.
Vad tror du målet betydde för henne?– Det hade jättestor betydelse. Både för laget och inte minst för Stina. Jag tyckte det märktes nästan direkt efter det. Hon hade mer spring i benen och hon ville vara mer delaktig. Hon sa ju själv efteråt hur mycket det betydde för henne.
Under Stinas karriär så har det blvivit mycket fotbollssnack mellan far och dotter. Matcher har analyserats och Magnus kunde tidigare komma med olika synpunkter på hur hon agerat på planen. Men det berättar att han slutat med.
– En gång när jag frågade varför hon inte gjort så istället så svarade hon: "Pappa, du vet ju inte vad jag har för direktiv." och det har hon ju rätt i. Så efter det så har jag försökt lägga ner det där.
Magnus var på plats i Frankrike under en av Sveriges gruppspelsmatcher. Den mot Thailand där Stina satt på bänken och aldrig kom in. Istället träffades de några timmar på kvällen efteråt och var ute och åt middag tillsammans.
I övrigt sker kontakten mellan matcherna med sms och något telefonsamtal.
– Jag försöker att inte störa henne så mycket. De har ju så mycket annat att göra. Jag skickar något sms på matchdagen och försöker peppa hemifrån, säger Magnus och tömmer muggen på den sista slurken kaffe.
Vi tittar bakåt mot tidigare mästerskap med A-landslaget. I OS i Rio 2016 gjorde Stina mål när Sverige besegrade USA i kvartsfinalen och i finalen mot Tyskland. I EM i Nederländerna 2017 blev hon Sveriges främsta målskytt tillsammans med Lotta Schelin.
Vad tror du det är som gör att hon lyckas när det är mästerskap?– Statistiken talar ju för att det är så men jag vet inte vad det beror på. Men jag tror att det handlar om lagkänsla och att nu ska vi göra det här tillsammans. De har jäkligt kul tillsammans och det tar de med sig in på planen. Det är ett grymt sammansvetsat gäng.
Nu väntar Nederländerna i semifinal på onsdagskvällen för Sverige och när vi träffas dagen innan så vet Magnus fortfarande inte hur han ska följa matchen. Om det blir i tv-soffan hemma i Vadstena eller från läktarplats i Lyon.
– Spelarna har ju lite biljetter och det går flyg från Landvetter. Men jag vet inte än. Det kan bli hemma eller så kan det bli en snabbresa. Vi får se, jag har ju hela dagen på mig att bestämma mig, säger han och skrattar.
Hur det går i matchen är han däremot helt säker på.
– Jag tror på seger. De har sån energi och boost i laget nu så det finns inget annat. Så jag tror de tar det och blir det final så hoppas jag verkligen att jag sitter på läktaren då.