Daniel gjorde sitt sista framträdande i ÅFF-tröjan i lördags när allsvenskan avslutades.
När Daniel lämnade moderklubben Gamleby IF inför säsongen 1999 fanns det inga planer på att han skulle stanna så länge i ÅFF, som han har varit trogen frånsett en säsong i Kalmar FF, som han nu gjorde.
– Första året ingick jag i klubbens tipselitlag samt att jag fick spela några matcher med B-laget, säger Daniel Hallingström, som med sina 555 matcher är fyra på listan över de som har spelat flest matcher i ÅFF-tröjan genom tiderna.
Redan sin andra säsong i östgötaklubben fick Daniel ta steget upp i A-truppen och han gjorde så pass bra ifrån sig att han var i stort sett ordinarie i Superettan.
– Den stora omställningen var att kunna ta åt sig av all träning. I Gamleby var det träning två-tre gånger veckan jämfört med fem pass i veckan. När jag fick chansen så steg givetvis självförtroendet.
Under alla säsongerna i ÅFF har Daniel fått uppleva saker som han kommer att minnas för livet.
– Det finns några tillfällen som sticker ut lite extra. Det är cupfinalen och när vi fick spela i Europa. Det största ögonblicket är dock när vi tog steget upp i allsvenskan borta mot Vasalund 2009. Vi avgjorde i slutminuterna och det var säkert 1 000 ÅFF-fans på plats och samt mottagandet vi fick när vi kom hem. Det var häftigt.
I och med att Daniel för det mesta har tillbringat sin karriär i backlinjen, så har han varit en sporadisk målskytt. Totalt har det blivit 42 mål, därav två i allsvenskan.
– Jag gjorde första målet för säsongen på Nya Kopparvallen när jag nickade in 1–0 mot Gais i den allsvenska premiären. En annan match som jag minns är när vi besegrade Elfsborg, som då ledde allsvenskan, med 5–1 efter EM-uppehållet 2012. Jag hade legat magsjuk hela veckan och inte tränat, men jag gick ut och spelade.
En stor anledning till Daniel har varit ÅFF trogen så länge är gemenskapen som har funnits i truppen.
– Det har bjudits på många skratt genom åren. Gemenskapen som vi har haft har gjort att vi har kunnat vara ganska hårda mot varandra på träningarna. Vi har haft många vinnarskallar, men efter träningarna har vi varit vänner igen.
– Sedan har vi haft en bra kontinuitet i truppen. Det är flera spelare har varit i klubben under en längre tid.
Daniel har fått uppleva utvecklingen både på och utanför planen.
– När jag kom till klubben så jobbade alla, även tränarna. När samarbetet inleddes med Djurgården 2004 blev allt mycket professionellare. Kent Karlsson var en erfaren tränare med tydliga taktiska direktiv. Något som Peter Swärdh byggde vidare när han kom 2007. Där det handlade om att förädla ett eget spel.
De senaste åren har Daniel kunnat livnära sig på sitt stora intresse, men han har tidigare studerat och haft ett civilt arbete.
– Att få ha sin passion som yrke, så var det inte från början, är givetvis jättekul.
Efter ett lyckat 2014 för Daniel blev inte 2015 som han hade tänkt sig.
– 2014 var en av mina bästa säsonger i karriären. En anledning var att jag hade under en längre tid fått spela mittback. På grund av två utvisningar samt sjukdom och skada blev inte 2015 som jag hade tänkt mig.
På förhand var de flesta överens om att ÅFF skulle få det tufft, men att det skulle gå så här tungt var det nog ingen som hade räknat med.
Enligt Daniel beror den tunga säsongen på flera saker, bland annat tappade laget flera tunga namn som var bärande. Truppen var inte lika bredd som tidigare säsonger samtidigt som laget aldrig fick det lyftet som man hoppades att det skulle få.
– Vi fick rotera väldigt mycket i backlinjen samtidigt som vi aldrig fick till offensiven. Vi spelade många jämna matcher, men självklart tog alla uddamålsförlusterna på oss och vi fick hela tiden jobba upp självförtroendet istället för att få något gratis.
Vad tror du om ÅFF:s framtid?
– Nu gäller det att bygga nytt. Det gäller att klubben tar strategiska beslut när det gäller värvningar. Som det ser ut så kommer det bli en yngre prägel på laget, svarar Daniel.
Hur ser din framtid ut?
– I dagsläget finns inget riktigt klart. Jag är utbildad marknadsekonom, så det finns lite tankar. Det finns inget sug att bli tränare, konstaterar Daniel Hallingström.