Vi slår oss ner mitt emot varandra i vad som ska komma att bli ett långt samtal på dryga timmen.
Direkt syns det en längtan i VFF-tränarens blick. Kanske inte så konstigt när det är så förhållandevis få timmar kvar till det att fotbollssäsongen kickar igång på riktigt.
För imorgon premiärspelar Västerviks FF mot Ängö BK, på konstgräsplanen vid Bökensved. Detta då den ordinarie gräsplanen inte är i speldugligt skick efter den hårda vintern.
– Det är en speciell känsla. Det tror jag det är för alla inför en premiär. Oavsett hur länge du har varit med och oavsett vilken sport du håller på med. Förra året fick vi också spela den första hemmamatchen på konstgräset och det är ingenting vi är obekväma med. Tvärtom så brukar vi faktiskt trivas ganska bra på konstgräs, konstaterar Magnus.
Men samtidigt som det är tydligt hur mycket han längtar så är det minst lika tydligt att det också finns en osäkerhet. Eller kanske snarare viss besvikelse.
”Ja, var tycker du att vi ska börja?”. Orden är Magnus Fälts.
Med laget och vilka förväntningar du har på den här säsongen, föreslår undertecknad.
– Först och främst vill jag inte att folk ska ha allt för stora förväntningar på oss, svarar han.
Inte?– 2018 års VFF-trupp är väldigt skör och tunn. Det vet spelarna om och det är inget jag hymlar med. Sportgruppen i VFF, eller i alla fall den konstellationen som var under frimånaden i höstas, kan nog inte vara så nöjda med sitt arbete. Vi har tappat mellan 10-15 spelare i träningsgruppen och bara lyckats få in en målvakt. En målvakt (Robert Hagelin) som förvisso är väldigt duktig. Men vi hade behövt få in andra spetsspelare också. Både lite yngre och lite äldre. För som det ser ut nu kommer vi att vara väldigt känsliga mot skador och avstängningar.
– Den tänkta startelvan vi har känns däremot väldigt bra då den är nästintill intakt jämfört med förra året. På försäsongen har särskilt defensiven sett stark ut och i många av matcherna har vi knappt släppt en målchans. Så det känns tryggt. Många killar, som Petter Olovsson och Christopher Sjöblad, är dessutom väldigt allrounda så det lär nog hjälpa oss mycket i år.
Men har ni satt upp någon målsättning inför den här säsongen?– Nej, egentligen inte. Det här är nog första gången på ganska lång tid som vi inte har satt upp någon större kravbild på oss själva. Och det vill jag inte att folk ska ha heller. Det låter skittråkigt, men jag känner att jag måste vara ärlig. Jag kan inte hålla på att måla upp en bild som egentligen inte finns i mitt huvud, fortsätter Magnus.
– Jag tror att vi kan få svårt att komma topp tre. Men jag skulle bli helt överlycklig om vi lyckades. Det summerar väl mina tankar ganska bra just nu.
Under försäsongen har VFF inte mött något lag från den egna serien. En faktor som gör det hela ännu mer svårbedömt.
– Jag tror att det kommer att märkas ganska så fort var vi står. Samtidigt vet vi att det inte är några världsstjärnor vi möter. När vi var som bäst i höstas fanns det inget lag i den här serien som jag kände var bättre än oss. Vi kommer att kriga varje vecka för att försöka plocka så många treor som möjligt.
Och vad gäller målvaktsfrågan, som i år kommer att bli ett angeläget problem för tränarna, har det nu fattats ett första beslut.
– Både Björn (Söderström) och Robert är så jämna att vi har beslutat att vi låter dem stå varannan match i början. Vi känner helt enkelt att det har varit lite för få träningar och lite för få träningsmatcher för att kunna välja en.
Hur reagerade dem på det?– I början hade vi lite olika åsikter. Men när vi avslutade samtalet så var vi ganska överrens.
Om det ser bra ut i de bakre leden ser det som sagt betydligt tunnare ut framåt. Jimmy Svensson lyfts fram som en nyckellänk mellan mittfält och anfall - men annars då? Vem ska göra målen?
– Jag måste säga att det känns skittråkigt att vi har tappat så många offensiva pjäser. Hur vi kan släppa Kliton Bakiu, Faiz Benatallah och Frithiof Djerf och inte ersätta dem är för mig en gåta.
Men inom några år kan det mycket väl finnas ett större djup inom föreningen. Ungdomssidan i VFF är på stark frammarsch och det ser Magnus som nödvändigt inför framtiden. På samma sätt som han avslutningsvis tycker att det finns saker att slipa på.
– Nu kommer vi att ha ett juniorlag som fungerar som B-lag, och dessutom lyfta upp 3-4 juniorer varje vecka till våra träningar. Det enda jag inte förstår är hur A-laget kan prioriteras lägre än de flesta av våra ungdomslag vad gäller planer och tider. Det finns ingen hierarki längre. Att vi ska hålla på att förhandla med ett pojk- eller flicklag om att få spela en viktig träningsmatch tycker jag nästan blir pinsamt.
– Så det kan absolut störa mig lite. Många ungdomsspelare har som sitt stora mål att komma till A-laget. Och då tycker jag personligen att det ska komma vissa förmåner med det. Men det har löst sig okej ändå, så nu vill jag bara att säsongen ska dra igång, avslutar Magnus Fält.