Efter att ha haft några års uppehåll från fotbollen på grund av diverse studier och prioriteringar på annat håll så fick Andreas Ekberg spela för sin moderklubb igen. Ekberg fick en plats i Jimmy Svenssons startelva när regnet öste ner över konstgräsplanen på Bökensved och han levererade direkt.
– Jag hade det lite struligt i början i det defensiva, sedan var det ju oerhört konstigt att helt plötsligt kliva in på konstgräs. Men det gick ju rätt så bra till sist, säger Ekberg efter slutsignalen.
Ekberg var högst delaktig i att Västerviks FF kunde bärga de tre poäng som stod på spel under lördagen, detta genom sitt hårda slit men främst genom sitt mål som betydde 2–0 mitt i den andra halvleken.
– Det var efter en snygg hörna av Tim, som efter några konstiga studs hamnade hos mig, så jag smällde dit den i det bortre, nedre hörnet, förklarar Ekberg.
Du tog också två frisparkar, berätta.
Ja, det var väl inga frisparkar som går till historien. Jag fick också slå lite hörnor, det får man väl se som ett kvitto på att man har någon form av känslig fot.
Känns det som en efterlängtad comeback? Du har ju varit kopplad till VFF sedan barnsben.
– Efterlängtad vet jag inte, det är alltid roligt att spela för VFF. Det blir nästan som Cristiano Ronaldo ju, kommer tillbaka till hemmet och gör något bra för klubben man älskar. Det är sådana berättelser man bara läser om, skrattar Ekberg.