26-årigen ler där han sitter i omklädningsrummet på Kopparvallen.
Sedan några veckor på plats när klassikerklubben bygger om och bygger nytt. Hösten tillbringade han med att utforska sin romantiska bild av ”non-league-football” och i senast numret av magasinet ”Offside” skriver han dagbok om verkligheten i engelska gärdsgårdsserien.
Det är på en och samma gång både rolig och deppig läsning.
När kvaliteten inte räckte för de stora arenorna har ända fotbollen hjälpt Anders Eriksson att ta sig runt världen. Utöver en höst på engelska leråkrar i sjunde och åttonde divisionen har försvararen även spelat i Australien och Nya Zeeland.
– Det är långt till elitfotbollen när man är uppväxt i lilla Hede i Hälsingland och man kan väl säga att det har format min nyfikenhet. Jag har haft en dröm att ta mig iväg, men hade nog inte riktigt gissat på just de här platserna, säger han.
Är du en äventyrare?
– Nja, mer nyfiken. Jag är lite förvånad att inte fler gjort som jag. Du kan inte sitta hemma och vänta på att någon ska ringa. Det finns mycket att uppleva även om du inte spelar i allsvenskan.
Nomaden berättar om människor, möten och matcher. Om glädje och spänning, frustration och besvikelse. Om värme, stränder och livsstil i Australien. Om bergstoppar, grönska och azurblått lagunvatten på Nya Zeeland. Om fuck, konservatism och en helt annan värld i England.
Han provspelade med Cheshunt, men hamnade sedermera i Harlow.
– Jag kände att det var sista chansen att göra min pojkdröm. Det låter kanske korpaktigt, men var ändå rätt bra klass. Där finns många bra spelare som blivit förbisedda av större klubbar. Jag var förberedd på att det skulle vara annorlunda, men innan du upplevt det är svårt att förstå. Det är verkligen en annan kultur, säger Anders Eriksson.
Nu har globetrottern startat nästa resa. Med Åtvidaberg.
– Jag kände att jag ville göra något nytt i Sverige. Det är inte utan att man känner historiens vingslag och minns ÅFF från ”Fotbollskväll” på tv. Det märks att det är kultur och finns intresse i hela bygden. Hemma i Östersund har jag bara spelat i skuggan av det stora.
Sista frågan känns rätt given: vad mer vill du uppleva?
– Jag hoppas att jag har många upplevelser kvar. Jag är glad att vara här. Det vore häftigt att få vara med om en resa uppåt med ÅFF, säger Anders Eriksson.