ÅFF-mittfältaren log sitt allra bredaste leende efter 1–0 i hemmamötet med Värnamo i måndags kväll.
Andra raka vinsten – och plötsligt är ÅFF bara två poäng från Sirius på allsvensk kvalplats.
Så snabbt kan det gå med några segrar i rad när superettan är så jämn som den är.
– Skönt att visa att vi kan vinna på olika sätt, sa Westerblad belåtet.
Det gick minst sagt undan när han samma dag som övergångsfönstret stängdes värvades från ÄFF (Ängelholm) till ÅFF (Åtvidaberg). Han kände Roar Hansen, tränaren, sedan tidigare och när Mauricio Albornoz lånades ut till IFK Göteborg uppstod plötsligt en mittfältslucka i truppen.
– Du vill inte komma hit?
Sa Hansen.
– Ge mig några timmar att fundera. Jag ska bara kolla med frugan.
Sa Westerblad.
Strax senare var det klart.
Den allsvenskt meriterade 31-åringen, med åtta år med Ängelholm bakom sig i superettan, hade redan vägrat att gå med på 20 procents lönesänkning och att fortsätta i konkurshotade klubben var inte aktuellt.
– Jag skrev nytt kontrakt så sent som i vintras, men efter allt som hände var det bara skönt att komma därifrån. Det blev nästan som en häxjakt när jag sa nej till det nya förslaget. Vi tog ett snack hemma och sa efter kort betänketid att ”äh, vi kör”, sa Björn Westerblad.
Och hur känns det nu?
– Jättebra. Jag har kommit till ett glatt gäng. Det är kul att vara lite av pappa till en massa unga grabbar som har tio gånger mer talang än vad jag någonsin har haft. Det vore verkligen synd att klaga.
Och nu är ni fyra?
– Hellre det än att vara i botten, men det är ingen idé att titta i tabellen än. Det viktigaste är att vi behåller stabiliteten..
Nästa säsong?
– Som det känns nu stannar jag gärna, men det tar vi sen.
18 juni väntar förresten möte med Ängelholm – i Ängelholm.
Det blir en match att minnas för Björn Westerblad.