Från början var MTB det som gällde för Desirée när hon började cykla för tio år sedan och Cykelvasan var hennes första utmaning.
– Jag körde några Cykelvasan, men sedan frågade min man om jag inte skulle testa på racer. Det kan jag väl göra, tänkte jag, och började på en hybrid. Jag körde Tjejvättern på den och sedan har det vuxit fram genom att byta upp sig på cyklar. Till sist blev det en racer och då kände jag att jag måste prova Vätternrundan, säger Desirée Hukkila.
Den första frågan för Desirée var om hon skulle klara av det och sedan har hon triggats av att hon vill köra på lite bättre tid.
– Jag gillar att sporra och utmana mig själv.
Förra året genomförde Desirée loppet på 11.07,54 timmar. I år är målsättningen att komma under elva timmar.
– Ska vi nå vårt mål måste vi ligga på 30 kilometer i timmen med depåstopp. Ner till Jönköping behöver vi ligga på 33–34 eftersom tempot kommer att sjunka på andra sidan.
För att komma så förberedd som möjligt, hur många mil behöver man ha i kroppen?
– Man brukar säga att har man 100 mil går det bra och man mår ganska bra efteråt. Har man 200 mil går det ännu bättre. Ju fler mil man har i kroppen så kan jag känna att återhämtningen inte tar lika lång tid, svarar Desirée, som har drygt 230 mil i kroppen.
Desirée kommer att starta tillsammans med sex kompisar från Maxprestation kl 05.18 på lördag morgon.
– Tanken är att vi ska hänga ihop under hela loppet och gå i mål tillsammans, men sedan kan det hända saker på vägen. Man kan få ont någonstans eller att magen kraschar, då kanske man måste släppa.
Enligt Desirée är det svåraste med att genomföra Vätterundan att inte gå ut i för högt tempo ner till Jönköping. Cyklisterna behöver buffra upp lite tid eftersom det är mer lättkört dit.
– Går man ut för hårt kostar det på och då blir det tufft på västsidan eftersom det är mer uppför på andra sidan Vättern. Är man trött i benen när man kommer till Jönköping blir det ett tufft lopp.
Vad är skillnaden på Cykelvasan och Vätternrundan?
– Mentalt är Vätternrundan tuffare. Man måste ha mycket mer pannben. Cykelvasan är pulsmässigt tuffare. Där kan man känna att det är jobbigt, men jag är snart klar. I Vätternrundan får jag tänka att jag inte får ligga på för hårt eftersom jag ska hålla på länge, svarar Desirée som har blandade känslor inför sin sjätte start i den svenska klassikern.