Det var simningen som var Mikaela Lauréns sport. Otaliga är antalet timmar som hon tillbringade i bassängen för stenhård träning.
Det gav också resultat. Laurén var elitsimmare mellan 13 och 28 års ålder. Tre svenska rekord och 16 SM-guld talar sitt tydliga språk.
– De kallade mig för en fighter i vattnet. Jag tänkte inte på det då, men var nog ett tecken på att jag skulle börja med boxning senare, säger Mikaela Laurén.
Ni vet Therese Alshammars kända tatuering där det står "Diva". Laurén har en liknande, där det står "Destiny". De var bästa kompisar under tiden i landslaget och gjorde tatueringarna samtidigt. Bara en sån sak.
Efter att ha försökt att komma med i OS 1992, 1996 och 2000 hade Laurén siktet inställd på Aten-OS 2004. Hon satte också personligt rekord på paraddistansen, 200 meter fjäril, men tiden räckte inte till för att följa med den svenska truppen söderut.
Det var huvudfaktorn till att hon slutade med simningen.
– Då kände jag att jag var färdig med simningen, det fick räcka där, säger Mikaela.
När VT-Sporten får tag på Mikaela Laurén har hon precis avslutat ett träningspass och ska in i duschen. Därefter väntar lunch med en god vän för att sedan själv vara instruktör för ett annat träningspass.
Lauréns liv är hektiskt, men hon älskar det och tar sig tid att prata vidare med oss ytterligare en stund.
Hennes liv var dock inte lika ljust om vi backar bandet. 2005 gjorde polisen en razzia i Mikaela lägenhet och fann då anabola steroider. Hon och hennes dåvarande pojkvän var med i ett nätverk där man sålde otillåtna dopingpreparat.
Domen: fängelse i 14 månader.
– Det var tufft, men ändå lärorikt. På det stora hela har det gjort mig till en bättre människa. Det som inte dödar en stärker en är ett uttryck som stämmer väl in på mig, säger Mikaela som i slutet av varje dag skrev ner tre saker hon gjort bra den dagen, och tre saker hon ville utveckla.
– Mycket handlar om hur man själv utnyttjar tiden i fängelset. Jag läste och pluggade mycket närings- och träningslära. Dessutom tog jag på mig att anordna träningspass för internerna. Det var viktigt för mig att få göra något som kändes betydelsefullt. Jag pratade även mycket med en terapeut.
Direkt efter att Laurén muckat från fängelset började hon en utbildning för att bli gyminstruktör och egen företagare. Därefter reste hon till Los Angeles och pluggade till personlig tränare.
– Jag skämdes över att ha suttit i fängelse och behövde komma bort från Sverige ett tag. Det blev som en nystart för mig.
I USA började hon träna boxning på allvar – resten är, som man säger, historia.
– Då kunde jag aldrig tro att det skulle gå så bra som det har gjort, inte en chans, säger Mikaela.
Den numera 38-åriga Laurén har plöjt fram i boxningsringarna och vunnit mängder av matcher. 22–3 är statistik man inte skrattar bort direkt.
– I början kände jag lite att jag var en simmare som försökte boxas. Nu sitter tekniken och allt där det ska.
Två pass om dagen, sex dagar i veckan. Så ser Lauréns träningsupplägg ut. Hon är dock inte främmande för att testa på nya saker eller ta sig an nya uppdrag.
Ett sånt uppdrag väntar i helgen, då hon är en av ledarna för Champ Camp som kommer till Västervik ännu en gång. I juni blev det lyckat – Laurén hoppas på samma sak igen.
– Jag tycker det är jätteroligt med såna här evenemang. Man behöver inte vara rädd för att komma, alla är välkomna. Vill man träna stenhårt finns möjlighet, vill man lägga det på en lugnare nivå, så går det också, säger Laurén.
Först en Västerviksvisit alltså. Sedan är det återigen fullt fokus på hennes nästa stora match.
8 november ställs Mikaela Laurén mot amerikanskan Aleksandra Magdziak Lopes i Västerås. De ska göra upp om WBC-bältet i superweltervikt, 69,5 kilo. WBC tillhör de fyra största organisationerna i boxning.
– En viktig match för mig med stor prestige i. Jag ser verkligen fram emot den, säger Laurén.