"Jag har två sprutor. Den här tar jag en gång om dagen. Den andra vid varje måltid. Det blir fem gånger om dagen", säger Devonté Green om hur det är att leva med typ 1-diabetes.
Efter att Devonté Green anlände till de regerande mästarna i början av december pekar lagets formkurva stadigt uppåt.
Den New York-bördige liraren är på god väg att bli Stadium Arenas nya kelgris, men vad basketpubliken i Norrköping inte vet om är guardens typ 1-diabetes, hur diagnosen vände upp och ned på tillvaron och hur han lärt sig att leva med sjukdomen.
– Det är som ett halvtidsjobb att hantera, säger Green när han slår sig ned på läktaren på ena långsidan i hemmaarenan.
Typ 1-diabetes innebär att kroppens egen insulinproduktion helt, eller nästan helt, har upphört.
Det gör att kroppens immunförsvar angriper bukspottskörtelns insulinproduktion.
Det var ett par dramatiska och omtumlande dygn när Dolphinsstjärnan blev varse att han drabbats.
Vid tidpunkten, för två år sedan, var Green proffs i grekiska Larisa.
– Jag mådde inte bra och var väldigt törstig. Det gick inte släcka törsten. Enda sättet jag kan beskriva det på är att det kändes som jag blivit förgiftad. Jag tog en medicin som inte fungerade så de tog blodprov på mig. Jag hade ont i en tand och gick till tandläkaren som drog ut tanden. Jag kollade öron, näsa och hals. Efter alla undersökningar kom resultatet från blodprovet tillbaka och de sa att jag behövde uppsöka sjukhus – nu.
Bukspottskörteln var i dåligt skick och blodsockret sköt genom taket.
– Jag mådde inte bra alls. Det blev fem dagar på sjukhuset. Andra dagen sa de att de misstänkte diabetes. Det var en språkbarriär, tyvärr. Det var inte många engelsktalande på sjukhuset så jag fick vänta på den doktor som kunde engelska för att förklara allt för mig så jag förstod vad det var hände med mig, fortsätter Devonté.
"Nej, jag kan inte äta vad jag vill men jag har "fuskdagar", oftast en helgdag, när jag äter pizza eller hamburgare", säger Devonté Green.
Var du orolig?
– Ja, mycket. Jag vet att diabetes är en allvarlig sjukdom och att det inte finns ett botemedel – än.
Du misstänkte att det var diabetes som det handlade om?
– Nej, nej. Jag var helt ovetandes. Ingen i min familj har diabetes. Det var inget jag hade koll på innan. Min värld vändes upp och ned. Det var en chock. När jag fick reda på det ville jag bara åka hem, försöka ta in allt och det är svårare att få ett sånt besked och låta det landa när du är i ett annat land. De sa att mitt liv kommer inte vara detsamma från och med nu. Det var en chock.
Efter fem dagar på sjukhuset reste Green hem till USA igen och även om det var en omtöcknad basketspelare och person vid tillfället så är det numera en invand del av livet att leva med diabetes.
– Det tog ett år att vänja sig, men nu skulle jag säga att det är en naturlig del av mitt liv. Det tog ett tag att lära sig medicinen, hur mycket man ska ta. Nu känns det som normala rutiner varje dag.
Det påverkar inte dig som idrottsman på elitnivå?
– Nej. Jag är disciplinerad som person och vet vad jag ska göra och gör det varje dag. Och även en person som inte sköter rutinerna kan han eller hon säkert också klara av att vara en professionell idrottsman. Jag har typ 1. Den är ärftlig. Typ 2 får du om du äter mycket onyttig mat, bland annat. Typ 2 kan du bli av med, men min kommer jag ha resten av livet. Jag tog reda på att en av mina kusiner har det.
Hur många sprutor om dagen tar du?
– Fem.
Om du inte tar det?
– Om blodsockret blir för högt eller lågt så är det farligt. Jag kan hamna i koma om det är för högt och om det är för lågt kan jag dö. Jag mäter mitt blodsockervärde mer än fem gånger om dagen. Mellan sju och tio, kanske.
Marcus Tyus och Devonte Green med cupbucklan efter segern i finalen mot Jämtland.
På sin Twitterprofil presenterar sig Devonté Green som "basketspelande diabetiker".
– Jag har inga problem att prata om det här. Jag vill använda det som ett sätt att motivera människor. Det är inte sant att diabetes hindrar dig eller begränsar dig från att göra saker. Du måste bara veta hur du bäst lever med det. Kolla på mig. Jag har diabetes och är professionell basketspelare. Min uppfattning är att det inte finns så stor kunskap om diabetes. Speciellt inte typ 1. Jag visste ingenting innan jag fick det, men det görs framsteg att hitta botemedel. Jag följer den utvecklingen nära.