Majken Norell får hjälp av familjemedlemmar för att utvecklas.
Majken Norell har åkt skridskor sen hon var liten. Tack vare morfar Anders och flera bandytokiga släktingar blev det skridskokul och bandykul i Tjust Bandys regi i Gamleby innan det var dags att börja spela ungdomsbandy.
– Det var någon mer tjej annars var det bara killar. Jag spelade som utespelare först. Det var bara för något år sen som jag bytte till målvakt för att jag tyckte att det var roligt och för att jag märkte att jag var bra på det, berättar 14-åringen.
Majken Norell.
Men ganska snart efter det uppstod problem.
– Det var många blandade åldrar i laget, från sju år upp till 14, och jag var enda målvakten. Dessutom blir isen på Tjustvallen klar väldigt sent varje säsong och i år togs våra träningstider i ishallen bort, så de flesta i ungdomslaget slutade och nu har vi typ inget lag längre.
Då klev Majkens mosters man, William Hill, in och hjälpte till.
– Han har spelat som bandymålvakt och åker till Gamleby och tränar med mig ett par gånger i veckan och ger mig många tips. Jag har även fått en del bandyskydd av honom.
Cupseger för Majken Norell och Skirö AIK.
Tobias Gustavsson, som hjälper till med Tjust Bandys ungdomslag, har kontakter med Skirö AIK i Vetlanda och tipsade dem om Majken. Efter provträning fick hon en plats i F16:s träningsgrupp och i F14:s matchtrupp.
– Det är jätteroligt. Att Skirö har en hall är ett stort plus då det inte är något dåligt väder som stoppar. Jag spelar match med dem varje helg, berättar Majken som var med och vann en cup i Stockholm nyligen.
– Att jag får vara med där har hjälpt mig mycket och jag har utvecklats massor.
Det har även gett henne en plats i Smålandslaget, både i F14 och i F16.
– Mina styrkor är att jag är ganska lång, jag vågar göra saker, har bra reflexer och bollkontroll och att jag läser spelet. Det jag behöver bli bättre på är utkasten, även om jag har utvecklats mycket där också.
Majken Norell räddar ett skott i en match med Skirö.
Men att spela för en större och satsande klubb har sina utmaningar.
– Det är jobbigt att åka, speciellt när väglaget inte är bra, säger Majken om resan på en timme och 45 minuter, enkel väg.
– Pappa, mamma och morfar brukar turas om att skjutsa mig. Det är ett pussel att lösa varje vecka.
Hinner du med skolan?
– Jag får mycket gjort när jag är i skolan och när jag är ledig från bandyn. Ibland behöver jag gå tidigare från skolan för att hinna åka.
När umgås du med vänner?
– Det är svårt när det är sena träningar i Vetlanda och jag kommer hem jättesent på kvällen. Men efter nyår har vi börjat träna på lördagarna och det är mycket bättre. Då hinner jag vara med kompisar mer.
Majken Norell hinner, tack vare flitet i skolan, att umgås med kompisar också.
Hur ofta åker du till Vetlanda?
– Varje helg och någon gång i veckan ibland. Jag tränar mycket i Gamleby, dels på de två träningarna men också på allmänhetens åkning. Sen blir det en del hemma också. Min lillebror Cesar är två år yngre och spelar hockey i VIK. Han har ett hockeymål hemma och brukar skjuta på mig, och så tränar jag utkast. Det är jätteroligt och han är till stor hjälp.
Hur orkar du?
– För att det är så himla roligt och för att jag får värsta adrenalinet när jag räddar. Det är kul att vara en avgörande del av laget.
Vad drömmer du om?
– Mitt mål är att få spela i Skirös damlag framöver, de är jättebra och spelar i Elitserien. Sen vore landslaget jättekul. Men jag drömmer om att Tjust Bandy ska få en hall. Som det är nu är förutsättningarna att spela bandy i Västerviks kommun jättedåliga. Det finns ungdomar som är yngre än jag som är mycket bättre tack vare att de har en hall att spela i under en längre tid under säsongen.
Majken Norell i målet för Skirö AIK.