Redan på fredagskvällen är det dags att spela match igen, den här gången utan målvakten Daniel Wärn som gick bort i tisdags endast 25 år gammal.
– Det känns i bröstet att något inte är som vanligt. Det är grymt tungt just nu. Man är fortfarande i någon form av chock, och jag har mina stunder på dagarna då jag är väldigt ledsen då jag tillåter mig att tänka på det som har hänt, säger lagkamraten Mathias Norell och minns sin vän.
– Första mötet med Daniel var på en träning. Det första han gjorde var att påminna mig om att jag hade missat en straff på Tjustvallen mot Tjust när jag spelade i Malmbäck. Givetvis med glimten i ögat. Så fortsatte han att säga att ”nu får du inte missa straffar när du spelar med oss”. Jag lovade att inte missa en enda, vilket är ett löfte jag har infriat.
Efter att ha spelat ihop i några säsonger lärde Norell känna Daniel ordentligt.
– I laget var han en stor och snäll bamsebjörn. Alltid sådär lagom sen ut till träningarna så att man blev lite irriterad, men han skojade bort det och sa att vi ändå inte kunde skjuta på mål. Hela hans personlighet lyste det mys om. Svårt att förklara kanske, men han hade alltid ett leende på läpparna och var lätt att skämta med. Jag har en förkärlek till att alltid lyfta bristerna hos målvakter när man sitter i omklädningsrummet efter match, och Daniels sista match (borta mot Bore förra fredagen) kommer att hänga med för alltid. Han stod för en assist, och inte vilken assist som helst. Hugosson (Oskar) skulle spela hem bollen till David (Walfredsson) som var ur position, vilket gjorde att bollen var på väg mot Daniel i mål. Elias (Lindström) skyndade hemåt med en Borespelare fyra, fem meter bakom. Daniel gjorde en kroppsfint lite snabbt och valde sen att sparka ut bollen. Det var bara det att Elias gick på finten och åkte åt andra hållet. Det hållet dit Daniel sparkade bollen kom Borespelaren som då fick ett gratisläge och gjorde mål. Vi hade grymt roligt åt det där efter matchen och har även haft det de senaste dagarna när vi har pratat om Daniel. Det var givetvis inte hans fel tyckte han utan det handlade först och främst om att det var Hugossons fel som spelade hem bollen, minns Mathias med ett skratt.
– Daniel var för mig en person man vill ha omkring sig. Lättsam, trevlig, ödmjuk och med glimten i ögat, rent ut sagt underbar på alla sätt och vis. Han kommer för alltid att vara oerhört saknad på Tjustvallen och i vårt omklädningsrum där han fortfarande är en del av vårt bandylag och vår förening, menar Mathias Norell.
Kristian Weineholm är bosatt i Linköping och har pendlat en hel del med Daniel till Gamleby och tillbaka.
– Ja, det känns lite öde i bilen nu. Jag tror bara att jag har åkt själv utan Daniel en enda gång på två år. Det är omöjligt att ta in, det känns jättemärkligt, säger Weineholm som var på plats i Linköping när beskedet kom.
– Det är ett minne man vill radera. Jag får se hur jag reagerar när det väl sjunker in. Nu kommer det i stötar att han inte är här. Jag kommer på mig själv att säga är istället för var, att jag inte riktigt kan prata om honom i dåtid utan vill behålla nutid så länge jag kan.
Under bilresorna har Kristian och Daniel delat mycket tillsammans.
– Vi har hunnit gå igenom det mesta i våra liv och kommit varandra väldigt nära. "Danne" var världens gladaste människa. Det kanske låter klyschigt, men han var en otroligt stark person med ett hjärta stort som ett jordklot. En underbar lagkamrat som spred glädje och gillade att skämta inför alla i omklädningsrummet, men som även kunde säga ifrån. I matchen mot Stjärnan för två veckor sen fick jag en känga för ett mål vi släppte in. Det fick jag ta på mig, berättar Kristian och skrattar.
– Han var även suverän på sitt nya jobb som platschef över två gym i Linköping. Väldigt serviceinriktad och mötte alla kunder med ett leende. Senast i fredags pratade han om att han tittade på biljetter till nästa års allstarmatch i NHL som då arrangeras av hans favoritlag San Jose Sharks. Det är bara så overkligt och en otrolig tomhet just nu.
Lagkaptenen David Walfredsson är också en av många som har det väldigt tufft med det som inträffat.
– Jag kommer att sakna "Wärnas" tonårsfnitter och hur han och jag hade retsamma diskussioner om att mitt Detroit Red Wings var bättre än hans kära Sharks. Även hur vi tjafsade om att Manchester United köpte dyra spelare medan hans Arsenal bara var sämst. Jag kommer också att sakna hans enormt illaluktande underställ som vi gnabbade om minst två gånger i veckan, vilket alltid avslutades med hans tonårsfnitter. Min dotter Agnes var alltid lika fascinerad av Wärnas ben som han alltid satt och skakade med i omklädningsrummet eller när han sov över hos oss. Han var en fantastiskt omtänksam vän med ett enormt hjärta. Jag kan säga hur mycket som helst, men det blir för jobbigt nu, säger Walfredsson.
På fredagskvällen är det dags för första matchen utan Daniel Wärn.
– Det kommer att göra lika ont när vi än spelar så jag tycker att vi tog ett bra beslut när vi bestämde oss för att köra på. Vi spelar för Danne, avslutar Kristian Weineholm.