Martin Ottosson, Västerviks Bågskytteklubb, är en av Sveriges och världens främsta i sin sport.
– Jag och tvillingbrorsan hade sett bågskytte på tv och ville prova på själva. Så på ”Kul i sommar”, som fanns då, testade vi bågskytte på Gränsö för första gången. Efter det gick jag med i klubben 1991 och har tränat och tävlat sen dess.
Ottosson, 35 år, har varit med i världstoppen sen 1998 och är numera ordinarie i landslaget. Det var alltså ett riktigt proffs som skulle lära mig att förhoppningsvis träffa tavlan och inget annat.
Vi möttes vid bågskyttebanan i Gäddeglo vid sjön Maren.
Först fick jag berätta vilket öga som är dominant, som jag ville sikta med, och sen om jag är vänster- eller högerhänt. Sånt är extremt viktigt, annars skjuter man två meter åt fel håll och jag var redan innan livrädd för att jag skulle råka sätta en pil i vaden på någon.
Tydligen är jag en svår kombination när det gäller bågskytte, det vill säga vänsterhänt men vill sikta med höger öga. Jag ser lika bra med båda, men jag kan inte kisa med höger öga utan behöver handen till hjälp för att hålla för, och det går ju inte om jag ska hålla i en pilbåge. Så jag fick skjuta med höger hand istället för vänster.
Nu blev jag ännu mer nervös över var pilen skulle landa. Jag kunde bara jämföra med basket där jag var nöjd om jag ens träffade korgen de gånger jag sköt med fel hand.
När jag fick bågen i handen blev jag livrädd för att jag skulle ha sönder något. Leksaksbågen man lekte Robin Hood med i barndomsskogarna var inte i närheten av detta tekniska instrument.
Efter att ha fått hjälp med hur man ska hålla fingrarna var det dags att dra tillbaka strängen, stötta kindbenet med handen, sätta pekfingerspetsen i mungipan och göra sig redo för avlossning.
Man måste vara stark för att orka dra tillbaka strängen, skarpsynt och stabil i rörelsen.
– Luta dig lite framåt, sa Martin.
Då jag undrade varför svarade han att bröstvårtan kan ryka när man släpper strängen annars. Utan att ifrågasätta mer tippade jag genast lite med överkroppen.
Tavlan stod ungefär tio meter bort. Jag höjde bågen likt Legolas i ”Sagan om Ringen”, stängde vänsterögat och fokuserade på tavlan. Jag kände mig cool, maktfull och alldeles... trött i armen.
– Släpp lugnt och försiktigt, sa Martin.
Pang.
Vad hände?
Det var inte särskilt lugnt och försiktigt men jag blev lättad när jag hörde att pilen träffade tavlan och inte for iväg på något olämpligt ställe.
Men var var pilen? Den syntes inte.
Då det skrattades runtomkring mig tänkte jag att den skulle sitta i utkanten någonstans, men när jag lutade mig åt sidan fick jag syn på den.
Bulls-eye, mitt i prick, högsta poäng! På första försöket!
Tankar som ”jag är som gjord för detta”, ”jag har talang”, ”varför satsade jag inte på bågskytte” dök upp i min hjärna innan jag vaknade till av ett par bett från både myggor och bromsar.
Trots svullna fotleder från myggbetten var jag nöjd och kände mig säker inför 3D-skyttet.
I 3D-skytte skjuter man på tredimensionella djurfigurer från olika avstånd. Olika cirklar på kroppen ger olika mycket poäng. Flest får man närmast hjärtat.
Även om jag visste att bocken där borta bland träden inte var riktig tog det emot lite att släppa strängen då jag är den typen av djurvän som stannar bilen och går ut och flyttar på sniglarna för att inte köra över dem.
Hur som helst så hade förväntningarna höjts en aning efter tavelskyttet. Därför var jag belåten, men inte helt lyrisk som jag annars hade varit, över mina två träffar.
I fältskytte blev det bara en pil. Den satt i stort sett mitt i prick den också, bara att den träffade tavlan ovanför den jag siktade på. Men det hade varit godkänt under tävling, sa Martin och förklarade att man kan välja vilken av tavlorna ovan och under varandra som man skjuter på så länge pilen inte träffar tavlan bredvid.
Bågskytte är riktigt roligt och häftigt, och känslan när man får in en bra träff ger mäktig mersmak. Om jag inte hade fått mjölksyra i mina armar hade jag fortsatt att skjuta ett par rundor till.
Sist, men definitivt inte minst, jag är oerhört imponerad av alla dessa bågskyttar som kan skjuta mitt i prick från avstånd upp till 90 meter, och att de orkar göra det massor med gånger i rad dessutom. Det kräver en enorm styrka både fysiskt och mentalt.