1) Morgan Andersson, Västervik Speedway
– Karisma, kunskap, engagemang och pondus – de fyra orden sammanfattar Morgan Andersson väldigt väl. Det är alltid en fröjd att prata med "Mogge", ingen kan så mycket om speedway som honom i hela Sverige. När Morgan kliver ut på en speedwaybana: som en kalv på grönbete. När Morgan pratar: då lyssnar man. Att han har blivit en supersuccé som expert i C Mores tv-sändningar säger det mesta.
2) Mattias Karlin, Västerviks IK
– Karlin är kanske inte världens mest färgstarka figur i alla lägen. Men det här handlar inte om att vara enbart rolig. Det är omöjligt att värja sig från den sagolika resan han har gjort med VIK. Han kom när laget spelade i division 2 – och lämnade efter att ha tagit Hockeyallsvenskan med storm. Ett mäktig facit. Kommer att bli ihågkommen som en tränarlegendar som skapade en dynasti.
3) Robin Lundahl, Edsbruks IF
– Jag minns det som igår när jag i februari 2016 åkte till Edsbruk för att träffa Robin och göra en intervju om hans tuffa kamp mot leukemi. Den berättelsen jag fick var gripande, sorglig – men framför allt hoppfull och ett bevis på vilken stark människa han är. 28-åringen besegrade leukemin, och var i år en bärande faktor när Edsbruk dominerade division 6 och tog klivet upp till femman. Hatten av, Robin.
4) Matti Pylkkänen, Gamleby OK
– "Hej Kenny, nu har jag varit i farten igen". Det har blivit några samtal nu, när den gode Pylkkänen ringer till redaktionen för att rapportera om sin senaste bravad på sin karaktäristiska finlandssvenska. Jag är oerhört imponerad av 67-åringen som till dags dato har genomfört 164(!) maratonlopp. Och mer är på väg. Han och min pappa, Rolf G Wiis, symboliserar finsk sisu i kommunen.
5) Glenn Andersson, BK Flax
– Mycket kan man säga om Glenn Andersson, men definitivt inte att han är i samklang med sin sport. Med alla tatueringar i ansiktet sticker han ut å det grövsta i bowlinghallarna – och jag gillar det skarpt. Inte blir det sämre av att Glenn är så förbaskat skicklig. Om han ville, så skulle han kunna lira i Elitserien, det behöver han inget flax för.
6) Peter Ljung, Västervik Speedway
– "Kung Ljung" är en ikon på Stena Arena, och det med all rätt. Ljung är alltid tacksam att intervjua, han skräder inte orden och har ofta intressanta tankar och åsikter om speedwayen. Ett roligt minne är när Peter åkte med mig och Bosse Lindblad hem från en allsvensk match i Malmö. Han tog två-tre öl och brände av mängder av sköna anekdoter. En gigant i Västerviksvästen de senaste åren.
7) Patrik Karlkvist, Västerviks IK
– Joakim Thelin hade ett grymt bra skott. Olle Liss tog det till ytterligare en ny nivå. Men den första VIK-spelaren jag fick uppleva som sportreporter, med ett sanslöst bra skott, var Patrik Karlkvist. Det var en ung chansvärvning som utmynnade i en stjärna med stor X-faktor. Patrik blev startskottet för VIK med vassa värvningar. Han avslutade sin tid i VIK med att nästan på egen hand hålla VIK kvar i play off-serien mot Tingsryd som de föll med 1–2 i matcher.
8) MergimGuraziu, Gunnebo IF
– Om man påstår, utan den minsta tvekan, att man är kommunens bästa fotbollspelare – då förtjänar man en plats här. Det var det roligaste Veckans spelare-reportaget jag har gjort.
9) Conny Strömberg, Västerviks IK
– Det går inte att inte tycka om Cung Conny. Han är ingen profil, han är en superprofil. Conny säger alltid vad han tycker och tänker, sånt älskar man som journalist. Jag högaktar det faktumet att Conny, som 42-åring, återvänder till VIK. Tanken är att trollgubben ska få ordning på VIK:s bleka powerplay. Det där löser cungen.
10) Gunilla Johansson, Västerviksortens Ryttarförening
– Varje gång jag har åkt ut till diverse ridtävlingar i Västervik, så har jag vetat två saker. Det kommer att gnäggas – och Gunilla kommer att sitta i sekretariatet och hålla koll på precis allting. Gunilla har varit en trygg punkt som alltid har varit behjälplig när jag haft frågor huruvida det är Lätt A eller Lätt B med två faser som pågår på banan.
11) Christian Klintorph/Peter Hirschman, Westerviks IBK
– Vi kör en specialare på elfteplatsen. För de här var ju sannerligen en superduo i Westerviks IBK när det begav sig och både de och klubben var i toppform. När de var inne på planen undrade man inte om det skulle hända något, man undrade vad som skulle hända. De kunde hitta varandra med förbundna ögon. Då kokade innebandyn i stan. Nu håller de till i Antvarden i en mer anonym tillvaro, men är fortfarande väldig tongivande i division 2.
12) Erik Rollborn, Västerviks OK
– Ännu en krutgubbe som har imponerat mängder på mig genom åren. Medan jag tycker att det är jobbigt att springa Karhu Run, så har 66-årige Rollborn deltagit i Ironman, Vasaloppet, Lidingöloppet och fan och hans moster. Så vill jag också bli när jag blir gammal.
13) Joakim Englund, Västerviks IK
– Backen har inte bjudit på flashigaste spelet under sina åtta säsonger i VIK, men han har varit en stabil punkt i försvaret och bidragit till klubbens makalösa uppsving. Rörde också om ordentligt i grytan under tiden med VT:s hockeyblogg. Och man gillar spelare som rör om i grytan. Allt blir mycket godare då.
14) Moa Jakobsson, Westerviks IBK
– Det finns många talanger i alla möjliga sporter. De flesta blir det aldrig något större av, det är trots allt väldigt svårt. Men kring Moa Jakobsson fick jag en positiv känsla direkt när hon kom upp i WIBK:s A-lag. Hon hade Det. Jakobsson har levt upp till förhoppningarna. Just nu är hon ordinarie i Superligan med Jönköping. Framtiden tillhör Moa.
15) Lars Jörbrink, Västerviks IK
– "VIK ska upp till Allsvenskan", sade förre ordföranden Lars Jörbrink. De flesta avfärdade honom som en naiv drömmare. Det kanske var naivt till vis mån, men Jörbrink hade en genuin tro på det, och så rätt han fick. Lasse är en man som får saker gjorda. Kolla bara på succén Karhu Run.
16) Thomas Kongstad, Västerviks FF
– Numera tränar han Högsby i division 3, men i många år ledde Thomas Kongstad Västerviks FF. Ibland när man ringer in bortamatcher kan det vara svårt att få ihop tillräckligt med information och citat för att artikeln ska bli bra. Med Kongstad var det aldrig några problem. Han känns superanalytisk, en fotbollsfilosof, och sånt är alltid välkommet.
17) Anders Swärd/Jonas Hälleblad, Westerviks Discgolf
– Jag har själv spelat discgolf till och från i ett par år – utan att ens bli i närheten av duglig. Det är tur att staden har dynamiska duon Swärd och Hälleblad. Trots att de börjar bli till åren komna, håller de fortfarande hög klass. Ja, Anders är till och med duktig i bordtennis. 2013/2014 (min senast aktiva säsong), när ett antal vassa spelare i VBTK inte kunde medverka, var jag i final och vädrade min första KM-titel i herrsingel. Jag fick stryk av Anders. Det förlåter jag honom aldrig för.
18) William Svensson, BK Domino
– Det är inte varje vecka man får skriva om junior-EM-medaljer som sportreporter på VT. Med William Svensson blev det möjligt. Sättet han svarar på frågor och hanterar alla framgångar bådar gott. William har båda fötterna på jorden, även fast han så klart vet att han är jätteduktig. Det har varit kul att följa hans utveckling de senaste åren – han har växt till sig sedan tiden som pojkspoling. Fler medaljer är att vänta för Svensson.
19) Peter Ask, Westerviks Kanotklubb
– WKK har fått fram ett antal duktiga kanotister under min tid på VT, inte minst Peters son Adam Ask som bland annat har fått VT-guldet. Det är ändå Peter Ask jag fastnar för. Jag såg alltid fram emot samtalen med honom. Peter stod för ett driv och engagemang som jag beundrar. Han har dessutom en aura av stor pondus, typ som Morgan Andersson.
20) Magnus Fält, Västerviks FF
– Jag hade egentligen bara med den gode Fält att göra i ungefär ett års tid. Men det räckte mer än väl. Fält dolde aldrig sina känslor, det var enorm besvikelse och uppgivenhet om det gick dåligt – och total eufori och lycka vid framgångar. Sånt är jag svag för. Magnus Fält har inget filter. Att han håller på Liverpool är ett plus i kanten. Hoppas att han för upp VFF till division 3 en vacker dag nästa höst.
21) IrmanSmajic, MMA
– Tandhygienisten, ordningsvakten och fotbollsdomaren som satsade på den stenhårda kampsporten MMA – och bara håvar in framgångar i sin stora famn. En sak är säker: jag vill inte slåss mot Irman i en bur.
22) Oscar Möller, Västerviks FF
– Det kryllar inte av fotbollsspelare från kommunen som når den där riktigt nöga nivån. Möller är ett av få exempel. Sju säsonger med Åtvidaberg, innehållandes spel i både Allsvenskan och Superettan, är jätterespekt.
23) Anders Davidsson, Tjust Bandy
– Davidsson symboliserar i mångt och mycket Tjust Bandy för mig. Jag vet inte hur många säsonger han gjorde i klubben, men under en extremt lång tid var han tongivande och en skön profil i truppen. Jag har en inre önskan om att Davidsson återupplivar hejarklacken "Blue Monkeys" på Tjustvallen den här vintern.
24) Joakim Jansson, Tjust IF
– Också en herre som utstrålar pondus och självklarhet i allt han gör. Hur många år till kan Tjust kasta in Jansson i en match utan en enda fotbollsträning i kroppen? Förmodligen fram till Jansson är pensionär.
25) Lars "Jesus" Andersson, Västervik Speedway
– Har man "Jesus" som smeknamn är man för guds skull värd en plats på en sån här lista, även om jag bara har pratat med "Jesus" en endaste gång. Vad hans roll var? Han välsignade förarna innan match...nej, gamle föraren Daniel Nermarks koordinator.