VT provar längdskidor

Med två klick sattes mina pjäxor fast på skidorna. Vad gör jag nu, tänkte jag och kände mig stel som en istapp. Mina minnen från barndomen, där jag smidigt och håglöst kastade mig iväg i spåren, var helt annorlunda än den verklighet jag hamnat i 15 år senare.- Gå som när du promenerar, sa en säker och räddande röst som fick mig att vakna till och inse att det var längdskidor på plan mark jag skulle åka och inte störtlopp nedför en alptopp.Anders Strömbäck, 47, är ordförande i skidsektionen i Ankarsrums OK. Han åker mellan 60 och 100 mil per säsong och har genomfört Vasaloppet 15 gånger.- Jag började väl åka skidor när jag var två-tre år. Vi hade ju jämt kalla vintrar på 60-talet och dessutom bodde jag nära spåret så det var naturligt att åka, berättade skidfantasten som numera har två inbokade skidresor per år för att bli garanterad den dos han behöver.- Ja, det är det sämsta med skidåkningen, att den är helt beroende av vädret. Frun säger att det inte går att prata med mig när snön kommer för då ger jag mig ut i ren desperation, fortsatte han och skrattade.I bakgrunden glittrade Karstorpsgärdet framför de snötäckta träden. Årets vinter har, enligt skid-
åkarna, varit den bästa på flera år och nu var det dags för mig att få känna det vita pudret knastra under skidorna.Efter ett par steg hittade jag glidet och fick upp en hyfsad fart. Redan efter 100 meter smög en brännande känsla fram i baksidan av armarna och den kaxiga tanken på att eventuellt åka mitt allra första Vasalopp försvann illa kvickt.- Egentligen är det bättre att börja utan stavar för att hitta balansen och styrkan i benen och resten av kroppen. Stavarna används i själva verket till att ta fart med, sa Anders som förmodligen såg att jag utnyttjade dem mer som ett par stödhjul.I skogsbrynet tonade första backen upp och tävlingsinstinkten trädde genast fram.Vad händer om jag får bakglid?
- Räta upp kroppen och fäst blicken mot krönet. Det vanligaste misstaget nybörjare gör är att krypa ihop framåt och titta nedåt. Det gäller att flytta tyngdpunkten och givetvis se till att ha bra fästvalla, annars blir det tråkigt, förklarade Anders.Utan problem var jag uppe på toppen och redo att ta igen mig genom att glida nedför. Skidorna kändes extra smala och långa, men jag kröp ihop och hoppades på det bästa. Skulle jag känna att jag var på väg att ramla hade jag fått instruktionen att försöka sätta mig ner.Med en fart, som i min fantasi skulle kunna hålla jämnt med Petter Northug, flög jag ner i Tour de Ski-tempo. Adrenalinkicken var en blandning av skräck och lycka när ögonen vätskades i vindpustarna. Jag kände mig redo för ett upplopp och ville byta till fristil, men kroppen och skidorna var inte med på noterna och tvingade mig stanna kvar i det klassiska spåret.- Vi har inte utrymme för några fristilsspår i de här trakterna, då får man åka till höglandet eller norrut i så fall. Därför är det otroligt retligt när ideelt arbetande människor har lagt ner flera timmar på att göra spår och någon förstör dem på bara ett par minuter genom att gå eller åka fristil i dem, tycker Anders.När jag trött och glad tagit av mig pjäxorna och pulsat vidare mot bilen efter ett skidpass där hela kroppen fått jobba gled sexårige Wille Krook förbi för en kopp varm choklad och en smörgås som mormor Gun-Britt förberett vid parkeringen.- Det var första gången jag åkte och det var inte svårt alls. Jag ramlade bara tre gånger, sa Wille som ville åka ännu mer efter fikarasten.- Alla kan åka skidor och det stärker hela kroppen samtidigt som man övar upp koordinationen och får bättre kondition. Det är bara att hålla tummarna för att det fortsätter att snöa kommande vintrar, sa Anders.Både jag, Wille och våra rosenröda kinder kunde inte göra annat än att hålla med skidentusiasten.

VT provar längdskidor

Januari, snö och världscupen på TV. Vad passar bättre än att prova på längdskidor?