I går gick att läsa på TT att de nyazeeländska fårklipparna vill att deras "sport" blir olympisk (se notis nedan).
Enligt Wikipedia definieras idrott som kroppsövningar med fysisk aktivitet för att få motion och rekreation, och visst passar väl fårklippning in på detta. Men det gör även vanliga hårfrisörer i så fall, trots att deras kunder förhoppningsvis är mer samarbetsvilliga och sitter någorlunda still under klippningen.
Bandyn och innebandyn har försökt att få vara med i de olympiska spelen, men har fått nej. Två sporter som kanske de flesta svenskar tycker borde platsa. Chansen/risken att fårklippning också får ett nej borde därmed vara ganska hög, i alla fall enligt mitt tycke.
Men det är svårt. Vad är egentligen kriterierna för att vara en olympisk sport, en icke-olympisk sport, eller en sport över huvudtaget?
Sen den moderna OS-premiären 1896 har idrottsgrenarna på programmet varierat något med årens lopp.
I början av 1900-talet fanns dragkamp, krocket och hästpolo med. I dag ingår konstsim, beachvolleyboll, segling och snowboard.
27 juli är det dags för sommar-OS i London, de 48:e olympiska spelen i ordningen, och där finns 26 sporter, nedbrutna i 39 discipliner, med på programmet. Det närmaste fårklippning jag kan hitta där får väl bli hästhoppning, men att man i stället för att hoppa över hinder brottar ner hästen och killar den på magen. Eller fäktning med rakapparat i stället för värja.
Jag vill inte på något sätt förlöjliga fårklippning då jag förstår att det ligger hårt arbete bakom, men som idrottsgren i stora mästerskap måste jag säga nej tack.
Dessutom ser det ganska brutalt ut och jag skulle inte vilja att min frisör tävlade i att klippa mig så snabbt som möjligt. Risken för att få en örsnibb avkapad eller ett och annat svidande sår i huden känns skrämmande hög i det läget.