Samma antal poäng som förra säsongen. Och samma sura placering i sluttabellen som förra säsongen.
Så kan man i korta drag summera Västerviks IK:s insatser i division I. Det är två faktum som klubben inte direkt skrattar av glädje åt.
VIK-arna gick innan säsongen ut – vilket var helt rätt med tanke på spelarmaterialet – med Allettan som en solklar och rimlig målsättning. Att de sedan bommar det, och dessutom var avsågade redan innan sista omgången, går inte att betrakta som något annat än ett rejält misslyckande.
Redan förra säsongen var det bittert när VIK missade Allettan, men mer acceptabelt med tanke på att de faktiskt var nykomling efter en sväng i division II.
I år är det inte alls lika acceptabelt och det gäller för tränaren Mattias Karlin att rannsaka sig själv och sitt manskap.
Visst, VIK har haft sin beskärda del av skadeproblem som har ställt till det. Det går dock inte att skylla på.
Snarare är det så att VIK själva har gjort att de inte förtjänar en plats i Allettan genom att förlora alldeles för många viktiga matcher.
Närmast i mina tankegångar: tre matcher under seriens sista tredjedel.
Jag tänker på Grästorp borta 13 november, förlust med 4–5. VIK var på gång, hade fyra raka seger där Skövde och Mariestad var två av lagen, och skulle bara åka och besegra seriens sämsta lag som jag tror kommer åka ur ettan när säsongen är slut. I stället drabbades VIK av en kollektiv kollaps modell större och låg under med 0–5 inför sista perioden.
Jag tänker på Mariestad borta 27 november, förlust med 1–4. För att nå Allettan krävs det ett par starka segrar på bortaplan mot toppkonkurrenterna. Mariestad är ett klockrent exempel. VIK åkte upp till Katrinhallen, det kändes lovande på förhand, och blev helt avklädda.
Jag tänker på Tranås hemma 4 december, förlust med 3–6. Tredje sista omgången och det var här som VIK i mångt och mycket definitivt brände bron som skulle gå över Allettan-sundet. VIK hade två raka segrar mot Tranås med sig in till denna batalj, men förmådde inte att nå upp i närheten av samma nivå den här gången. Den förlusten blev lite symbolisk för VIK:s förmåga att oftast vika ner sig när det verkligen gäller.
Extra synd med att det inte blir någon Allettan för VIK är att jag tror att de hade haft goda förutsättningar att göra riktigt bra ifrån sig där.
Tänk er själva: de kunde ha spelat helt utan press, samtidigt som de själva vet om vilken hög kapacitet de i grunden besitter.
Jag vågar till och med påstå att VIK hade haft bra större chanser att kriga om en play off-plats i Allettan än vad Mariestad och Skövde kommer att ha. Jag är tämligen övertygad om att Skaraborgslagen kommer föra en anonym tillvaro och slutar...tja, låt oss säga sexa och åtta.
Nåväl, inget ont som inte för något gott med sig. VIK:s chanser att nå play off mot Allsvenskan är trots allt klart större från fortsättningsserien än från Allettan.
Därmed inte sagt att det kommer bli lätt. Tvärtom, Tranås blir en svårlöst uppgift och Kumla en joker som inte går att räkna bort.
Jag har i slutändan svårt att se att det inte blir en duell mellan VIK och just Tranås om att vinna serien och få gå in i ett hett play off I.
Jag har en känsla av att det blir Tranås.
Precis som förra säsongen alltså – mycket har ju hittills varit sig likt från då.
Upp till Joakim Englund, Emil Georgsson, Joacim Hedblad och övriga ledande pjäser att visa vad de är gjorda av.
De får mer än gärna motbevisa min magkänsla.