VFF nådde aldrig målet

Efter många års lösa diskussioner blev det allvar i samtalen under hösten 1987 angående en sammanslagning av Jenny BK och Västerviks AIS.Två som var drivande i frågan var Jennys dåvarande ordförande Christer Svedebäck och VAIS dåvarande ordförande Per Larsson.Båda är överens om att sammanslagningen var det enda rätta för att försöka få fart på fotbollen i Västervik. Det var dock inte helt utan motstånd. Flera av de gamla trotjänarna i VAIS motsatte sig ett sammangående.- Med facit i hand skulle vi ha tagit diskussionen om föreningarnas identitet i förhand. Nu skedde det i stället efteråt och då blev det pajkastning, konstaterar Christer Svedebäck.- Vi hade livliga diskussioner på styrelsemötena inför sammanslagningen. Sune Landin, Tage Klein, Torsten Holgersson med flera var starka motståndare, berättar Per Larsson.Anledningen till att det blev just Jenny och VAIS som slog ihop sina verksamheter var att föreningarna kompletterade varandra bra då.Jenny hade en bra ekonomi och en stark ungdomsverksamhet medan VAIS hade ett bättre A-lag i och med att man spelade i div. III. VAIS hade ingen större ungdomsverksamhet och ekonomin var ansträngd.- Med sammanslagningen skapade vi ett intresse för fotboll i Västervik som inte hade funnits på många år. Helt plötsligt så pratades det fotboll på stan, säger Christer Svedebäck.När VFF bildades var målsättningen glasklar. Klubben skulle bli ett etablerat division II-lag, nuvarande div. I, inom de närmaste åren samt ha en bred och aktiv ungdomsverksamhet.Föreningen gjorde flera spektakulära värvningar för att lyckas med sin målsättning. Först ut var Lennart Weidenstolpe som kom från IFK Norrköping 1989 och han var spelande tränare under flera år.Inför 1990 värvade skyttekungen Leif Eriksson och isläningen Torir Olafsson. Under höstsäsongen förstärkte ex-proffset Janne Svensson laget för att klara nytt kontrakt. Inför 1991 värvades ryssen Sergej Prigoda från allsvenska Öster.Vid två tillfällen har VFF varit nära att nå målsättningen div. II-spel. I början av 1990-talet ledde laget med sju poäng inför höstsäsongen och inför höstsäsongen 2002 var serieledningen sex poäng. Båda gångerna misslyckades VFF med att motsvara förväntningarna under hösten och det blev inga seriesegrar.- Vi hade en bra tränare i Sten-Bertil "Berra" Myhrén första året och laget var starkt, men jag anser att "Berra" inte fick ut allt av laget, säger Per Larsson.- Hade vi bara haft lite flyt i början så hade vi kunnat lyckats, fortsätter han- Jag tror grabbarna kände en press att lyckas. Med alla värvningar var det en tydlig markering att klubben satsade för att lyckas, säger Christer Svedebäck.Under många år var VFF ett etablerat div. III-lag, men 1996 åkte laget ur trean efter att misslyckats i kvalspelet. Efter det har VFF åkt jojo mellan trean och fyran.De enda som har uppfyllt målsättningen att spela i div. II är VFF:s damlag som har gjort det vid ett flertal tillfällen. Senast 2005.Något som påverkade VFF:s verksamhet i mitten av 1990-talet var investeringarna som gjordes vid Karstorps gård, bland annat uppförandet av det nya klubbhuset.- I och med byggandet av klubbhuset blev ekonomin så pass styrd att vi inte hade råd att värva dyrt. Vi valde att investera i klubben i stället för i dyra fotbollsspelare, säger Christer Svedebäck.- Vi fick komplettera med nya spelare när spelare flyttade på grund av studier. Det var svårt att behålla kontinuiteten, fortsätter han.Hur ser ni på beslutet som VFF tog 2006 att dra sig ur div. III?- Jag var inte tillräckligt insatt i frågan och visste inte om förutsättningarna som man grundade beslutet på, men det var inget jag hade förväntat mig. Det normala är väl att man spelar till sig en serietillhörighet, svarar Christer Svedebäck.- Det var inte vad man hade tänkt sig när vi bildade klubben, konstaterar Per Larsson.Varken Per eller Christer har något bra svar på frågan hur man ska göra för att få fart på fotbollen i Västervik. Det var skillnad för 20 år sedan, då fanns det en framtidstro.