100 deltagare är anmälda i två olika distanser; en sprint och en olympisk. Sprint innebär 400 meters löpning, två mils cykling och fem kilometers löpning. Olympisk distans är 1,5 kilometers simning, fyra mils cykling och en mils löpning.
Undertecknad, Bengt Grahn och Fredrik Norén antog utmaningen i våras, och tanken var att följa ett träningsprogram upplagt av coachen Jonas Augustsson på Maxprestation för att komma i så bra form som möjligt till detta evenemang.
Bengt har varit flitig och sprungit en hel del. Bland annat sprang han Göteborgsvarvet (2,1 mil) på en timme och 49 minuter.
– Det är jag jättenöjd med. Springa tycker jag är ganska roligt. Cyklingen, däremot, är inte min grej. Jag tänkte ställa upp med min vanliga gubbcykel först, men sen kom jag över någon slags bra cykel med många växlar. Det är ingen värstinghoj, men riktigt bra för mig med vanliga pedaler, berättar Grahn.
När det gäller simningen har han tagit lektioner i frisim.
– Men jag kommer nog inte crawla ändå, utan jag kör bröstsim. Där ska jag se till att jag har simglasögon med mig.
Fredrik Norén har tränat ganska hårt i vattnet och simmat hela semestern. Han har även cyklat en del och kommer att låna arrangörens och vane triathleten, Jarek Milwskis, cykel.
– Jag ska simma i våtdräkt. Då får man lite hjälp och lyft i vattnet, säger han och fortsätter:
– Det jag är orolig för är löpningen då jag har gubbvad och inte har sprungit så mycket. Jag är rädd att jag bara kommer att kunna springa några kilometer och sen måste bryta. Men mitt mål är att ta mig runt utan att gå sönder, menar Fredrik som tvärtemot mig och Bengt ska ta sig an den olympiska distansen.
Själv har ångesten över detta triathlon växt något enormt senaste veckan. Jag har varken följt något schema eller tränat överhuvudtaget.
Jag har gift mig, jag har varit på semester, bästa tv-programmet har precis börjat, det har varit för varmt, för kallt eller för blött... Ursäkterna har haglat och jag kan konstatera att jag aldrig skulle ha lyckats särskilt bra i en individuell idrott. Jag har inte tillräckligt med självdisciplin helt enkelt.
Hjärtklappningen blev inte bättre när jag körde förbi en snabbt löpande Bengt Grahn med bilen häromdagen med en snickers i min ena hand.
Jag blev nästan lycklig över att inte hitta mitt namn i den anmälda deltagarlistan, men jag vet ju att Jarek Milewski inte låter mig komma undan så lätt.
I stället är det bara att bita ihop och skylla mig själv. Jag har paniksprungit två dagar i rad och tog cykeln till jobbet i helgen. Jag kommer att simma barfota i linne och cykelbyxor och sen sätta på mig strumpor och skor vid växlingen inför cyklingen.
Först var målet att inte komma sist, nu är det att ta mig runt. Hjälp!