Tänka sig. Vilka små marginaler det kan vara ibland. Mellan katastrof och framgång. Mellan himmel och helvete.
Chris Harris och Tomasz Jedrzejak såg i sista heatet mot Piraterna, med deras femetta, till att Västervik hamnade i himlen.
Visst, himlen är kanske lite överdrivet. Men att det är en stor framgång för Västervik Speedway att nå slutspel - det råder det inga som helst tvivel om.
På papperet har Västervik, Valsarna och Vargarna de svagaste trupperna i elitserien. Och man kan bara rikta ett stort grattis till Västervik att just de tog den sista slutspelsplatsen av denna trio.
Jag - och nästan alla andra - var helt slut efter matchen mot regerande svenska mästarna Piraterna. Det var en ruggig holmgång, bland det värsta - och bästa - jag har upplevt på Stena Arena. Alla som säger att speedway är tråkigt: ni vet inte vad ni snackar om.
Ett tag såg det jätteljust ut för Västervik. Ett tag såg det kolsvart ut. Ytterligare ett tag senare struntade man i att göra några kalkyler - det svängde för mycket.
Det kändes på något sätt naturligt att det var nämnda Harris och Jedrzejak som tog femettan mot bland annat världsmästaren Greg Hancock och säkrade biljetten till kvartsfinalen.
Duon har varit genomgående bäst i Västervik under säsongen och känns klart starkast i laget i avgörande lägen. Däremot inte sagt att pulsen inte var skyhög inför heat 15. Västervik har som bekant en dyster historik i avgörande heat denna säsong.
Men när det gällde som mest - då klaffade allt.
Riktigt kul var det också att se Peter Ljung. Lagkaptenen har haft det anmärkningsvärt besvärligt på hemmaplan i år och 11+2 poäng på sex heat var precis vad han behövde.
Jurica Pavlic, Mikael Max och Dave Watt hade inga poängskördar som glänste (fem pinnar var). Jag vill ändå ge dessa tre väl godkänt - de gav järnet och var alla inblandade i vitala femettor.
Nu blickar vi framåt. I stället för allmän ångest (degradering) eller en "helt okej-känsla" (nytt kontrakt) blir det slutspel.
Dackarna som kom trea i grundserien valde - till oddset 1,05 - att få möta Västervik i kvartsfinalen.
Det blir lite av Davids kamp mot Goliat. Rika Dackarna med flera stjärnförare mot Västervik som kör med ett budgetlag.
Målillalaget har tre förare (Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren och Darcy Ward) som normalt sett är bättre än Västerviks främste (Harris).
Givetvis kommer det att bli en extrem svår uppgift för Västervik. Rent spontant känns det som att Västervik har tio procents chans att vinna.
Men just de där tio procenten, de ska Västervik göra allt för att förvalta. Laget kan köra helt utan press samtidigt som det vore ett megafiasko om Dackarna ryker redan i kvarten. En aspekt som inte får underskattas.
Glöm heller inte att Västervik är i himlen. Laget har vind i ryggen. Och har allt att vinna.
Gör de det, vinner alltså, då snuddar Västervik vid att vara uppe på månen.