Påskledigt. Tid att tänka på synden, offret och påvens påskprat.
Eller inte.
Vi tar och frossar i senaste formel 1-loppet istället. Det är å andra sidan ungefär samma sak.
Vad hade du gjort? Tänk tanken: Du har chans att vinna ett lopp. Du känner att du kan vinna. Du får höra av din lagledare att du ska sakta ner på tempot och inte göra ditt bästa. Trots att du är snabbare och starkare än din lagkamrat som ligger före dig så ska du hålla dig bakom. Men det ska se ut som du tar i och vill om.
Sebastian Vettel kom i det läget. Han följde inte stallordern. Han fortsatte att kämpa och körde om sin lagkamrat och segrade.
Efter loppet fick han gå en golgatavandring i media – för att han vann.
Det har jag svårt att förstå. Det är väl det som Formel 1 i mångt och mycket handlar om?
När egoistisk ekonomilogik sätts före ett rent race där bäste man må vinna så sliter det på tilliten till Formel 1 som tävlingsform. Publiken vill inte se och betala för uppgjorda race utan vill se spänning hela vägen till mållinjen. Jag har ett meddelande till Formel 1: Skippa två bilar i varje lag och låt varje lag köra med en bil. Då slipper vi spänningsförstörande stallorders.
Nu är det inte så. Förutsättningarna är som de är. Och sportens värld har återigen givit oss ett moraliskt dilemma.
Vettel satte fingret på ett problem som behöver lösas. Samtidigt syndade han mot stallordern. Vettel kommer inte att sparkas för det. Det är han för bra för. Han kommer inte att bli utmobbad. Det ska han inte bli heller. Han gjorde sitt bästa och vann. Det är det han har betalt för att göra.
Men det här med tillit är aldrig enkelt. Varken i livet eller i sportvärlden.
När jag spelar fotboll så räknar jag med att mina större lagkamrater går in i duellerna för att vinna bollen åt mig. Och de räknar sedan med att jag ska göra mål. Om mina lagkamrater skulle låta motståndarna springa över mig så skulle jag förlora tilliten till mina lagkamrater. Och om jag skulle sparka bollen till domaren så skulle de förlora tilliten till mig.
Vi skulle förlora tilliten till varandra. Inte bara som lagkamrater.
Men gjorde Vettel fel då?
Du kan förlåta en vän som svikit dig, men du kanske inte kan lita på den personen igen.
Jag vill inte låta klyschig, men tillit kan vinnas tillbaka, dock inte hälften så lätt som den kan gå förlorad.
Allt kommer ner till detta: Vad värderar du högst? Tillit bland dina medmänniskor eller dina egna framgångar? Valet är ditt. Du väljer vilken värld du vill leva i. Det gjorde Vettel också.
Vad jag tycker om hans val?
Han misslyckades inte som idrottare.
Men som människa.