Tennispappan Krasimir har lärt sig sin läxa

Utan engagerade föräldrar, ingen ungdomsidrott. Det är inte ett särskilt radikalt påstående.Men alla möts vi då och då av föräldrar som engagerar sig lite, lite för mycket.Ni vet de föräldrar som förvånat tittar ner på sitt gråtande prestationsstressade barn efter en förlust och lite för argt ryter till med ett "skärp dig!".Vi har alla sett dem. Inte sant?En av de föräldrar som har lugnet i behåll är Krasimir Bojadjieva som inte bara stöttar sin egen son Serdar, utan även peppar de andra barnen.VT träffade honom en solig eftermiddag på Bökensved där Ostkustens Pärla spelas.- Att man är med är det viktigaste. Man ska inte prata för mycket. Alla kan inte bli proffs. Det får tiden visa, berättar Kasimir.Krasimir är egenföretagare och kan ta sig tid att följa sin son Serdar.Det är första gången de har tagit vägen till Västervik och "Pärlan".Krasimir berättar om idrotternas olika kulturer, hur de präglar språket som papporna och mammorna använder mot barnen, och ibland mot varandra.- Jag har engagerat mig i fotboll tidigare och när min son började spela tennis skrek jag som man gör i fotbollen. Men jag lärde mig efterhand. Tennisen är en tyst idrott. Här handlar det mer om blicken och man lär sig tecken, berättar han.- Man måste vara beredd om spelaren behöver hjälp.Krasimir berättar också om spelet bakom kulisserna. Om det som inte syns utåt.- Det handlar om mycket pengar, fast det säger man inte till barnen. Men man vill att de ska koncentrera sig när man skjutsat dem 20 mil på en ledig dag. Om de bara går omkring och slappar på banan blir man ju besviken.När VT samtalar med Krasimir sitter han på en bänk och följer Phillip Wallin från Lidköping. Hans egen son spelar inte just nu och därför passar han på att stötta Phillip som spelar i sonens klubb.Snacka om positivt engagemang.

Tennispappan Krasimir har lärt sig sin läxa

Vad vore väl idrotten utan alla engagerade föräldrar. Krasimir Bojadjieva från Lidköping är en av dem som följer sin son på tävlingar. - I fotboll och basket får man skrika till. I tennis ska man vara tyst, berättar Krasimir.