År 2010 hade Colombia världens fjärde högsta mordfrekvens efter Honduras, El Salvador och Venezuela (wikipedia), och det har tyvärr Tatiana fått uppleva på värsta tänkbara sätt.
När hon var sex år förändrades hennes barndom totalt.
– Någon försökte stjäla vår bil, så pappa sprang dit och gjorde motstånd. Då blev han mördad. Folk sa till mig att jag inte skulle gråta, att jag skulle vara stark för mammas skull. Det var tufft, säger hon med dov röst och fortsätter:
– När du är mellan sex och tio år i Colombia så måste du veta vad du ska specialisera dig på i skolan, vad du ska bli när du blir stor. I Sverige kan du vara 23 år och fortfarande fundera på vad du ska göra och det är helt okej. Dessutom är det en stor press när det gäller pengar i Colombia. Där får man inget bidrag, och skolan kostar. Men om du vill ha en framtid måste du studera, annars finns det inget hopp.
Att vara välbärgad ekonomiskt är dock inget man ska skylta med för mycket.
– Min morfar hade pengar och innan jag föddes skulle några kidnappa honom på grund av det. Då kom min morbror dit för att rädda honom. Båda sköts. Min 17-årige morbror dog direkt. Morfar blev handikappad och avled senare.
Tatiana började med klättring. Efter ett tag gick hon över till styrketräning. Pull-ups eller chins, när man hänger i en stång och drar sig upp i armarna för att få hakan över stången, blev hennes favoritövning, och 2002 klarade hon av sin första.
– Det var inga andra tjejer som höll på med sånt, och det var pinsamt i början. Folk undrade varför jag höll på med träning och frågade om jag var lesbisk. Latinotjejer ska vara vackra och inte muskulösa. Därför är plastikoperationer jättevanliga i Colombia. Tjejer fettsuger sig, opererar in silikon i bröst och rumpa, förstorar läpparna, ja de gör om hela kroppen. Många dör på operationsbordet eller senare av infektioner, men media vill inte prata om det då sjukhusen pumpar in mycket pengar till dem, berättar hon och blandar engelska med svenska.
Tatiana hade träffat några svenska tjejer på en resa till Israel och tyckte att Sverige verkade vara ett fantastiskt land. 2006 flyttade hon till Jönköping som utbytesstudent. Där träffade hon hennes nuvarande svenska man och inledde ett, till en början, sjuårigt långdistansförhållande eftersom hon flyttade tillbaka till hemlandet efter studieåret vid Vättern.
I Colombia hade träningsformen cross-fit börjat bli populär och helt plötsligt blev fler tjejer intresserade av träning. De kom till och med fram till Tatiana och frågade hur man får magrutor.
Livet började se ljust ut igen, men så inträffade nästa tragedi 2009.
– Min mosters man blev mördad. Det var som att mista ännu en pappa.
Och så var det det där med plastikoperationer...
– Eftersom jag inte hade någon bror eller syster blev mina kusiner mina syskon i stället. En av dem skulle fettsuga sig och dog. Då hamnade jag på golvet. Det kändes som att jag inte hade något kvar. Jag orkade inte begrava fler familjemedlemmar.
Tatiana flyttade till Sverige och pojkvännen på Gotland för att försöka lappa ihop sitt liv.
– Jag funderade mycket på vad som gjorde mig lycklig. Det är inte pengar eller en hög utbildning eller ett aktat yrke, utan det är att göra sånt jag älskar. Livet är en present. Om någon skulle säga att jag skulle dö i morgon så skulle jag ångra om jag inte hade gjort vad jag verkligen ville göra. Är man inte lycklig spelar det ingen roll. Därför utbildade jag mig till personlig tränare. Jag vill hjälpa kvinnor och visa att de kan uppfylla sina drömmar utan att behöva plastikoperera sig.
Saknar du Colombia?
– Jag älskar mitt land. Även om min familj har lidit mycket så är det tack vare Colombia som jag är den jag är.
Och det finns fler positiva saker med hemlandet just nu. Colombia spelar kvartsfinal mot arrangörslandet Brasilien i fotbolls-VM på fredag.
– Jag instruerade på Champ Camp i Västervik och såg när vi vann åttondelsfinalen. Det är redan ett historiskt ögonblick för oss. Inom politiken är landet uppdelat i två halvor, men när det gäller fotbolls-VM är Colombia förenat. Vi har väntat 16 år på att vara tillbaka i VM och nu har vi den hittills bästa spelaren i James Rodríguez, säger hon stolt och fortsätter:
– Vi är vana vid så många hemska nyheter, så nu när det här händer firar alla överallt. Vi vill till och med ha lagets tränare (José Pekerman) som president, trots att han är från Argentina, skrattar Tatiana Hincapie, en otroligt stark kvinna, både fysiskt och psykiskt.