Speedway är en ganska märklig sport. Det är fyra våghalsar som åker runt, runt i en oval av sand, grus och packad lera iförd en färgad hjälm.
De 3 151 i publiken hejar på samtidigt som starten går och bara några sekunder senare går det ett sus igenom folkhavet. En förare fastnar i hemmalagets Pontus Aspgren och sliter sedan med en andra Västerviksförare in i staketet. De inbitna entusiasterna ser och upptäcker allt.
Det är lätt att förstå varför folk gillar speedway. Action, doften, spänningen och framförallt det sociala inne på arenan.
- Det är en familjeupplevelse med minimal risk för läktarbråk, berättar Paul Larsen som jobbar som publikvärd.
Något jag upptäcker under matchen mot Vargarna är vilka hängivna fans speedwayen har. De flesta supportrarna blir inskolade i tidig ålder och sedan hänger det i livet ut. Många har samma plats år efter år medan andra testar nytt. Jag träffar inte många supportrar som inte går på varje hemmamatch. Det blir lite av en livsstil.
De flesta åskådarna mot Vargarna vet precis hur lagledaren Messing ska matcha laget för att Västervik ska vinna med minst två poäng. Alla tror på vinst! Alla sitter med sitt program och fyller i poäng.
På frågan om vad som är så bra med speedway svarar alla utom en, "stämningen". Förstagångsbesökaren Oskar, tre år, svarar vattenbilen. Alla åldrar är välkomna på speedway och ibland är det kanske inte matchen som är det viktiga. Det är lika mycket en social händelse. Att umgås med familjen eller vännerna.
Något annat som jag reflekterar över är att det finns många märkliga regler och det är massor att hålla koll på för den oinvigde. Reserver, huvfärger, toppningar, uteslutningar, tvåminutersregeln och mycket mer. Mitt speedwaykunnande är kanske inte det bästa, men jag gör ett ärligt försök att förstå mig på sporten.
Tillsammans med VT:s sportredaktion och framförallt Kenny Wiis har jag börjat inse att allt inte är osammanhängande och slumpmässigt. Att olika banor är olika hårda, mjuka, snäva eller tunga. Att förarna måste anpassa sin cykel efter varje enskild bana, att det är oftast en enorm fördel med hemmaplan. Allt börjar klarna.
Efter ett par timmar av krascher, omåkningar och flaggviftande glädje packar vi ihop campingstolen, huligantutan och picknickkorgen, sedan rör vi oss ut genom huvudporten med ett leende på läpparna. Samtidigt som publiken går mot sina bilar har det börjat skymma över Västervik och förarnas bussar susar förbi samtidigt som Norrköpingsborna börjar rulla hemåt med ledsen blick.
Jag längtar redan till nästa match.