Nästan exakt halva grundserien är spelad. Västerviks IK har tagit nio segrar - varav en efter förlängning - och förlorat fem matcher. Det ger en fjärdeplats i division I E.
Ja, det går inte alls att klaga på det. Håller ställningen i sig fram till 12 december då sista omgången spelas - då blir det Allettan efter nyår.
Det kunde man inte tro för ett år sedan när VIK mötte lag som Åseda och Dalen i tvåan. Visst, VIK hade ett kanonlag med division II-mått mätt, men ändå.
Fjärdeplatsen till trots - det känns som att det mycket väl hade gått att krama ut ytterligare ett gäng poäng. De tre hemmaförlusterna mot Kumla, Skövde och Tranås svider fortfarande lite.
Mot Kumla var försvarsspelet obefintligt. Mot Skövde spelade VIK kanon, men blev grymt straffade för misstagen som gjordes. Och mot Tranås var VIK helt under isen, medan Tranås lirade puck på ett lysande sätt.
Vi får dock inte glömma att VIK är nykomling i serien. Och vinsterna borta mot Tranås och på bortais mot Vimmerby var inga beställningsjobb man skrattar hem. Det var tydliga bevis för att klubben menar allvar - och har kapacitet - för att knipa en Allettan-plats.
Samtidigt: VIK är ingen vanlig nykomling. Från förra säsongens trupp fanns det gott om spelare som håller mer än väl på division I-nivå. Och värvningarna av Joacim Hedblad, Emil Georgsson och Eric Przepiorka är blytunga på den här nivån.
Joacim Hedblad - som brukar kallas "ettans Alexander Ovechin" - har inte gjort någon besviken. Just nu leder Hedblad E-seriens poängliga på 24 poäng efter 14 matcher. Hedblad är klass rakt igenom. Sedan han lämnade VIK 2010 för två säsonger i Vimmerby har han utvecklats enormt mycket. Jag vet inte riktigt vad han sysslade med hos VIK:s stora rivaler, men kan poängkungens "ägglossning" ha börjat på allvar där?
Hedblad måste ha ögon på sig från allsvenska klubbar.
Att Joacim skulle leverera är ändå väntat. Jag vill lyfta fram 20-årige Patrik Karlkvist som det stora utropstecknet. Värvningar från J 20-lag är alltid förenat med en viss chansning. Karlkvist har hanterat steget till den svåra E-serien på ett briljant sätt.
Karlkvist är tung att möta, svårstoppad, har näsa för målet - och att han besitter ett vansinnigt handledsskott gör inte saken sämre direkt. Karlkvist är absolut en nyckelfigur i fortsättningen.
Jag kan heller inte undgå att lyfta fram backen Tobias Ulvbane. Den egne produkten har alltid varit en fenomenal tacklare. Nu har han mixat upp de stenhårda - och publikfriande - tacklingarna med ett solitt defensivt spel. Dessutom har 24-årige Ulvbane hittills svarat för tio poäng. Kul att se.
Trots Ulvbanes framsteg är det ändå defensiven - vilket många förutspådde - som har varit VIK:s svaghet. Laget har släppt in flest mål av topplagen och spelet i egen zon är något Mattias Karlin måste gnugga lite extra på. För framåt, där är VIK hyperfarliga dygnet runt.
Nämnde Eric Przepiorka, som tidigare har vräkt in poäng i division I för Olofström och Asplöven, bör också ha en eller flera växlar till att lägga i. Tio poäng på 14 matcher är inte dåligt - men jag hade förväntat mig en större poängskörd från amerikanens sida.
Przepiorkas fortsättning av säsongen känns extremt betydelsefull för möjligheterna att nå Allettan.
Att säga att de tre kommande matcherna för VIK är viktiga är en underdrift. Eller vad sägs om följande spelschema: Skövde (borta), Vimmerby (hemma), Mariestad (hemma).
Nio poäng där vore sagolikt. Sex poäng: bra. Tre poäng: sådär. Noll poäng: en mardröm.
Jag tror att Przepiorka kommer igång, hans hårda jobb måste löna sig snart. Jag tror att VIK tar sex poäng i ovanstående matcher. Mot vilka vågar jag inte sia om, men att tre av dem kommer mot Vimmerby vore inte obekvämt direkt.
Jag tror att VIK når Allettan som tredje lag. Den sprakande offensiven blir tungan på vågen. Framför sig har de Vita Hästen och Skövde. Den sista platsen tar Vimmerby.
Snacka om roliga matcher mot lag som Kallinge-Ronneby och Olofström. Plus fler glödheta derbyn mot Vimmerby i Allettan.
Något att se fram emot i vintermörkret.