Ni måste läsa Björn Sveens hockeykrönika...
En ungdomsspelares avgifter till klubben under en säsong på sammanlagt över 10 000 kronor är inget ovanligt. Lägg därtill utgifterna för den egna utrustningen så är det lätt att förstå att kostnaderna skrämmer bort ungdomarna från hockeyn idag ? eller snarare att föräldrarna blir skrämda och hindrar sina barn att börja spela hockey.
Hockeyn tappar allt fler ungdomar. I statistiken kan man läsa att ungdomsfotbollen är mer än fyra gånger så stor som hockeyn. Förra året spelade över 300 000 7?14 åringar fotboll ? motsvarande siffra för hockeyn var 75 000. Idrottens egen undersökning visar att hockeyn är i särklass dyrast bland alla ungdomsidrotter. Det är bara ridsporten som kan konkurrera och då snackar vi dessutom om att äga en egen häst.
Hockeyn är medveten om allvaret i situationen. Riks- och distriktsförbunden jobbar med frågeställningen och det kommer säkert nått vettigt ur det arbetet så småningom. Men goda råd är dyra. Tas inte krafttag nu försvinner allt fler utövare. De som till trots väljer hockeyn är barn- och ungdomar till föräldrar med stora plånböcker. Det finns säkert en och annan talang ur den gruppen ? oacceptabelt många blivande Foppor och Sundinare kommer att välja andra idrotter.
Det är i klubben det vardagliga idrottsliga arbetet sker. I klubben fattas de snabba och verkningsfulla besluten. Klubbarnas kunniga och kompetenta förtroendevalda med tjänstemän och ideella ledare måste sätta i foten och tydligt ange hur verksamheterna ska bedrivas och finansieras.
Satsa på kunskap i klubben och utbilda tränare och övriga medarbetare. Det är klubbens utbildningsprogram för spelarna och de skickliga tränarna som är kapitalet.
Sortera bort kosmetikan. Ofta läggs onödigt höga summor på medverkan i cuper långt hemifrån med dyra övernattningar, bussresor m.m. Och hur vanligt är det inte att ungdomarnas utrustning är av senaste snitt och gärna det dyraste alternativet.
En annan skyhög utgift för hockeyn är hyran för ishallar och utomhusrinkar. Idag begränsas kommunernas nolltaxa för ungdomarnas planhyror att gälla kortare perioder på året. Klubbarna tvingas själva stå för en orimligt stor andel av kostnaderna för planhyrorna under resten av året. Det borde vara en självklarhet att en 12-åring kan träna på is från augusti till april. Ju äldre spelarna blir ökar givetvis behovet av isträning.
Upprepa gärna sanningen för kommunernas företrädare att alla idrotter är året runt idrotter och att investeringar i idrottens anläggningar och verksamhet minskar kostnaderna för andra höga och oangenäma ungdomsrelaterade utgifter för kommunens skattebetalare.
Hockeyn fascinerar och berör. Jag är säker på att vi är många som gärna vill kunna sitta i arenan eller framför TV:n och se framtidens Tre Kronor spela om gulden i de stora mästerskapen. En förutsättning är att morgondagens stjärnor har råd att utbilda sig!?
Bra skrivet ? eller hur? Allt det här stod att läsa i VIK:s utmärkta programblad vid matchen mot Alvesta i onsdags kväll. Han som skrivet det känner många av Er. Han heter Björn Sveen och var tidigare förbundskapten i vårt svenska friidrottslandslag. Han är så mycket kompis med Lasse Jörbrink på Reebok att han firade in det nya året i Västervik
Jag träffade både Lasse och Björn på stan. Jag fick veta att Björn tänkte författa en krönika i VIK:s programblad om hockeyns framtid. I onsdags kom den alltså. Drygt 400 personer var i Tjusthallen. Hur många som satsade en tia på programbladet vet jag inte, men jag ville att hela Västerviks kommun skulle få läsa krönikan. Det är ju det Ni just har gjort
Ps. Att Björn Steen är pappa till en hockeyspelande grabb i Stockholm har Ni kanske redan förstått.
I mars 2002 intervjuades han i Svensk Idrott. Rubriken den gången var ?Mitt jobb är att sätta strypkoppel på alla tokiga farsor?.
Så jobbar vi med nyheter