För dra mig baklänges vilken satans skoningslös bransch det är, livet som ung.
Det är hög tid att vi lyfter visiret och tittar vad som försiggår under det. Spelare i division ett har, det är redan etablerat, en knalltuff tillvaro. Ett heltidsjobb kombineras med spel minst två dagar i veckan och träning i ytterligare tre. Familj, sambo, polisskola, karriär, studier får stå åt sidan. Frivilligt, i de flesta fall, ja. Påfrestande, verkligen.
I allsvenskan är den ekonomiska ersättningen högre men uppoffringarna desamma.
En ung spelare på väg upp får en halvtidslön och ”en enorm möjlighet” i den smalaste av flaskhalsar. Flera av VIK-produkterna såg signalerna i tid och valde att byta spår. För någon var det säkert räddningen.
Många saknar verktygen för att hantera en sådan tillvaro och jag vet av egen erfarenhet att många hockeyspelare hemfaller åt missbruk, främst spel och alkohol.
Tim Bergling, Avicii, såg också signalerna. För hans del hade framgången kommit för snabbt, iglarna sugit sig fast för hårt, för att något annat än att kvittera det jordiska ansågs otänkbart.
Tim Bergling kom från ett välbärgat samhälle, en etablerad familj och nådde som ung sina drömmars mål. Han åts upp av ett hamsterhjul som inte ens stannade när han ryckte i den rödaste av nödbromsar.
Tim Bergling är från min generation. En bespottad sådan. Vi har hela tiden fått höra om hur våra föräldrar minsann tog trunken på ryggen, ställde upp för försvarsmakten, redde sig själva med hemnyckeln runt halsen och hur man tog steget från en tvåårig linje in på fabriken för att sen bli kvar de kommande 40 åren.
Med all respekt så ser det inte ut så längre.
Nuförtiden räcker det inte med sunt bonnförnuft och en arbetsmoral.
Nu är det hets om perfekt liv med en karriär i raketfart, rätt lägenhet med balkong i rätt riktning och rätt inredning, hänga med rätt vänner på rätt uteservering samtidigt som du ska plöja squats minst fem gånger i veckan utan att svettas. Klackarna och skjortan ska vara på hela helgen och maten från innestället måste ligga på rätt sätt för att få rätt antal likes från rätt personer. Klarar du inte av det och istället kollar på Boston Legal, som du sett en gång innan men fortfarande roas av (extra mycket med handen i en bättre påse löst) så är du en lat jävel som inte har ambitioner.
Stressen att högprestera är skoningslös och skördar dagligen offer. Att ta ett jobb med okej lön som innebär ett okej boende med okej grannar har blivit något fult. Så kan det inte vara. Psykisk ohälsa, främst mindervärdeskomplex och prestationsångest, är en epidemi i vår generation. Jag har många vänner som berättat om den och jag vet att de får hjälp, vilket jag är enormt tacksam för.
Hade det varit för tjugo år sedan hade de blivit tillsagda att ta sig i kragen.
Låt oss aldrig hamna där igen.
Aldrig.