- Jag känner mig svengelsk.
Det är tisdag eftermiddag när VT når Steven Larsson på telefon. Från sitt rum i OS-byn har han utsikt över den nybyggda arenan, där invigningsceremonierna äger rum i morgon. Engelsksvensken är vice lagkapten i Storbritanniens handbollslandslag. En karriär som började i Östergötland.
1990 vann Sveriges handbollsherrar VM i Tjeckoslovakien med spelare som Pierre Thorsson och Erik Hajas. Vid samma period flyttade nioårige Steven Larsson från engelska Scarborough till Linköping. Familjen skaffade en sommarstuga i Loftahammar, och Stevens mamma öppnade en klädbutik i samhället.
- Vi var där varje helg förutom på vintrarna. Jag har fortfarande många vänner från Loftahammar.
Åren gick. Steven Larsson spelade handboll för RP IF, utvecklade sin talang och växte på höjden. Inför säsongen 00/01 värvades han av Lugi, och hann med turer i Schweiz och Danmark, innan han kom till nuvarande hemlandet Norge för fem år sedan.
Snart visade det norska handbollslandslaget intresse, men högernian från Scarborough gick i andra tankar.
- På den tiden var jag med på det svenska landslagets samlingar, och så hörde även Storbritannien av sig.
För sju år sedan tilldelades London sommar-OS 2012. Som värdland var Storbritannien direktkvalificerat i samtliga sporter och en landslagssatsning i handboll sjösattes.
- Handboll fanns i princip inte, så man bjöd in ungdomar från andra bollsporter till talangutveckling, säger Steven Larsson.
Efter gallringar fick en handfull idrottare följa med på träningsläger. I samma veva började landslagsledningen ringa runt till utlandsbritter som var aktiva inom handboll.
- Första gången de ringde tackade jag nej. Sen gick en tid. Jag tänkte "hemma-OS, den största idrottsupplevelsen någonsin"...
2009 var Steven Larsson med på sin första träning med det brittiska landslaget. I dag består det till största delen av utlandsbritter som han själv. En av tränarna har kopplingar till Serbien, och truppen är nyss hemkommen från en tio veckor lång uppladdning i Östeuropa.
- Vi har spelat träningsmatcher med klubblag och kört fysträning i fjällen. Eftersom vi varit isolerade var det lite av en chock att komma hit, säger Steven Larsson.
OS-byn i östra London är fredad mark för världsstjärnor i otaliga idrotter och grenar. De olika nationernas kvarter är utmärkta med hundratals flaggor och engelsksvensken vittnar om feststämning.
- OS-byn är som en värld i världen. De har byggt upp allt från grunden. Matsalen rymmer 20 000 personer.
Vad har du för förhoppningar på deltagandet?
- Att gå vidare från gruppen. Bra dagar kan vi spela jämnt med stora lag. I alla fall i 15-20 minuter. Sen kommer ofta en downperiod. Det handlar om erfarenhet, och vi möter ju världsstjärnor.
Hur kommer det kännas att möta Sverige den 31 juli?
Det ska bli väldigt kul. Vi är tre som spelat i elitserien och jag känner vissa av grabbarna i Sverige. De kommer inte kunna hålla på och ropa anfallskombinationer. Vi förstår vad de säger.