Mina exklusiva 15 minuter med Stefan Edberg var inbokade klockan 13:00-13:15 inne på pressrummet på Stockholm Waterfront Congress Centre.
Efter 28 mil i bil och ett par nära dödenupplevelser mitt i huvudstadens rusningstrafik hittade jag äntligen en parkeringsplats under Gallerian. Trång, svindyr och 600 meter ifrån den provisoriska tennisarenan.
För att vara på säkra sidan var jag på plats i god tid, dock till ingen nytta. Klockan 14 hade jag fortfarande inte sett röken av Edberg, och pressansvarige lovade att de "hade span på honom".
När lilla visaren tickade förbi fyran började jag bli riktigt irriterad och funderade på att våldgästa rummet bredvid där komikern och programledaren Peter Settman övade på någon slags sketch, bara för att ha någon att intervjua.
Då, plötsligt, gled legendaren och tennisoraklet Björn Hellberg in i rummet och lyfte upp mina nedsänkta ögonbryn.
"Hej baskettjejen", sa han till min stora förvåning.
Vi talades vid i Båstad i kanske en minut en gång för flera år sen, och det kom Hellberg ihåg. 67-åringens hjärna är inte att leka med och det är inte ett dugg förvånande att han har en egen gata uppkallad efter sig i hemstaden Laholm. Jag är otroligt imponerad av denne man.
Samtidigt fick jag veta att min intervju med Edberg var satt till klockan 18 i stället och att jag fick 20 minuter, hela fem minuter extra, då vissa förmodligen hade dåligt samvete.
Perfekt. Då hade jag över en timme att umgås med herr Hellberg och alltid lika trevlige Sven Elofsson från Smålandsposten.
Vi spanade in matchen mellan servegiganterna Magnus Larsson och Goran Ivanisevic, vi tog ett snack med pratglade Mats Wilander och kom osökt in på brorsan Anders Wilander som blev utsedd till bäste ishockeyback i TV-pucken och gjorde ett par säsonger med elitserielaget HV71.
När jag gick tillbaka mot player’s lounge, där jag skulle träffa Stefan, var min hjärna totalt fullmatad med information efter att det vandrande lexikonet hade spottat ut den ena intressanta detaljen efter den andra.
Så äntligen dök han upp. Västerviks, i mina ögon, allra störste idrottsman.
Mitt tidigare intryck av Stefan Edberg som blyg och lite tråkig försvann genast. Den forne världsettan har ju humor och är inte alls främmande för att bjuda på sig själv.
Våra 20 minuter blev en halvtimme innan jag själv valde att avsluta intervjun eftersom han skulle ut på banan och krossa Wayne Ferreira 30 minuter senare.
Fem timmars väntan var okej efter det. Att sen få se honom "in action" var som att tiden hade stått stilla. Karln kan ju fortfarande lika gärna spela på ATP-touren.
När jag lämnade byggnaden mötte jag en annan storhet. "Good luck", sa jag och fick ett leende och ett "thank you" på bred New York-dialekt tillbaka av 53-årige John McEnroe.
Kings of Tennis är ett bra namn på de gamla mästarnas turnering.