Här hade jag planerat att, inte såga, men i alla fall kräva en petning av antingen Daniel King eller Mikael Max till nästa veckas match mot Hammarby.
Jag har hela tiden tyckt att det har varit konstigt och direkt felaktigt att Tomasz Jedrzejak inte har fått köra i Västerviks lag.
Och jag har inte varit ensam. Många Västervikssupportrar har varit i uppror. På Masarnas gästbok (Sveriges mest populära speedwayforum) skrev en supporter följande ord i tisdags förmiddag: "så länge Messing är kvar som ledare så ska jag inte sätta min fot på Ljungheden nåt mer".
Hårda ord - men det ligger något i det. Jedrzejak har visat väldigt bra form i sitt polska lag. Faktum är att han kanske har kört bättre än någonsin.
Dessutom var han snittmässigt näst bäst i Västervik i fjol med sina 1,520. Det kan jämföras med Peter Ljung som körde till sig snittet 1,393 och nyförvärvet Dave Watt som fick 1,500 för Valsarna där han körde 2011.
Nu låter det som att Jedrzejak är en superstjärna. Det är han absolut inte. Han tillhör den stora skaran "mellanförare". Polacken är inte på något sätt mycket bättre än Daniel King och Mikael Max. Bara lite vassare, definitivt efter vad vi har sett hittills den här säsongen.
Men som ni säkert har listat ut: min plan på en krönika där en petning av King eller Max skulle krävas gick i stöpet.
Bägge två svarade för bra insatser mot Indianerna.
Framför allt Mikael Max. 39-åringen körde in 10+1 poäng på fem heat. Det hade jag aldrig trott på förhand.
Om Max har sett lite vilsen och försiktig ut i tidigare matcher, var han betydligt mer bestämd i tisdags. De enda bortaförarna han tog stryk av var matchens gigant Niels-Kristian Iversen (en av världens hetaste förare just nu) och Piotr Protasiewicz.
Inget att säga om. Och som Mikael sa till mig efter matchen.
- Iversen var inget att göra åt, han har varit grym hela säsongen.
Daniel Kings sju poäng imponerar inte lika överdrivet mycket. Men jag gillade det jag såg av engelsmannen. Tar han sju poäng på fyra heat är det väl godkänt, vi kan inte kräva tvåsiffrigt av honom från ordinarie väst.
King avslutade visserligen med en nolla, men dessförinnan hade han raden 2,3,2. Vem han förlorade mot de bägge gångerna? Jodå, Iversen där igen.
Att Chris Harris tog urusla 2+1 poäng är en gåta. Att Västervik ändå lyckades besegra namnkunniga Indianerna med 48-42 - också det lite av en gåta.
Slutsatsen jag drar: övervägande positiv. För det är inget annat än oerhört starkt av Västervik att vinna när Harris är under isen helt och hållet. Det är något Västervik ska bära med sig framöver. Ett sundhetstecken.
För att runda av det hela måste jag också hylla ifrågasatte Mikael Messing. Han har - med all rätt - kritiserats för att vara för passiv i coachningen av laget.
Därför kom det som en smärre chock när han i heat nio plockade bort den för kvällen duktige Pontus Aspgren och satte in Jurica Pavlic.
Bra gjort. Rätt gjort. Det resulterade också i en 4-2:a.
Och just det. Bör Messing ta med Tomasz Jedrzejak i nästa veckas hemmamatch mot Hammarby?
Mitt svar: jag anser fortfarande att Västerviks chanser att nå slutspel ökar med Jedrzejak i stället för Max eller King i laget. Men att peta någon av duon nu blir svårt och känns ganska tveksamt.