Ett femtiotal personer samlades i fredags i Västervik för att fira WKK:s 90-årsjubileum. Fyra långa bord hade ställts fram utanför kanotklubbens lokaler i Västervik, givetvis i skuggan av olympiaeken från 1936. En ek som har vakat över WKK ända sedan den planterades där 1939.
OS 1936 i Berlin så var det Sven Johansson och Erik Bladström som paddlade hem ett guld och en ek till Västervik. Men sedan dess har det funnits många framgångsrika kanotister i klubben.
– Det är häftigt med Erik Bladström ändå. Han vann OS och kom tvåa i VM, men något KM vann han aldrig. Det är jag säker på. Det säger en del om konkurrensen på den tiden, säger Carl-Åke Ljung som var på plats på jubileumsfirandet.
Carl-Åke, 78, som själv är en ”stor grabb” – som numer heter ”Stora kanotisters klubb”. För att få komma med där ska man ha vunnit OS, VM eller tio SM-guld, enligt Carl-Åke.
Två av de sex ”stora grabbarna” i WKK var på plats, nämnde Carl-Åke Ljung och så Stig Andersson, 85, – klubbens mest meriterade kanotist genom tiderna. Bortsett från att han saknar en OS-medalj då.
Något han aldrig fick chansen till, då Gert Fredriksson (den mest framgångsrike manlige kanotisten i den olympiska historien) stod i vägen som svensk representant.
– Det är ju det som fattas. Det ville man ju gärna ha haft en medalj från, säger Stig när han står och tittar på sitt prisskåp i kanotklubbens lokaler.
Gunnar Sandberg, som har suttit 50 år i styrelsen varav 17 som ordförande, leder veteranföreningen som fortsätter vara lika aktiv som någonsin.
35 till 40 veteraner kommer varje möte, och ibland äts det ärtsoppa och då tar några med sig punsch. Då sjungs också både WKK-visan och kanotistvalsen. Traditionens kraft är stark inom WKK.
– Det betyder mycket för sammanhållningen tror jag. Det finns en klubbanda som inte är vanlig längre, säger Gunnar Sandberg.
90-årsjubileet firades, så klart, av de många klubbmedlemmarna med jubileumstårta och kaffe. Som så många gånger förr, till exempel som när Stig Andersson var med och vann VM-guld i K4 i Köpenhamn med tre lagkamrater 1950.
– Det är samma nu också ja. Men det blir ju så, klubben har inte så mycket pengar. Och så är det trevligt, säger han.
Åke Nilsson, som satt på ena hörnet av det längsta bordet, fyller 90 i år även han.
– Klubben är fyra månader och en dag äldre än vad jag är, säger den pigge 89-åringen och fortsätter:
– Jag brukar komma hit när det är något särskilt, och det är det ju nu.
Klubbens yngre generation var tyvärr inte på plats, de hade semester efter SM och mycket tävlande.
Men de flesta under olympiaeken gladdes åt att 90-åringen WKK verkar gå en ljus framtid till mötes. För bara några veckor sedan tog ju klubben tolv SM-medaljer, vid kanot-SM i Luleå.