I fredags blev det klart. Uppdraget var slutfört. Mission accomplished. Saken var biff.
Västerviks IK är tillbaka i division I. Smaka på den.
Det blev alltså precis så som klubben, laget och alla supportrar hoppades på - bara en säsong på bakgården division II.
Inget ont om motståndarna i tvåan, det finns en hel del kompetenta lag. Men matcher mot Åseda, Jonstorp, Dalen och Osby är inte någon höjdare.
Det är ännu oklart i vilken division I-serie VIK placeras i nästa säsong. Men klart är att det kommer bli många roliga - och framför allt - tuffa matcher.
Till Tjusthallen kommer det lag som Vita Hästen och Mariestad eller Kristianstad och Kallinge-Ronneby.
Och sist men inte minst: derbyna mot Vimmerby kommer att bli magiska. Tänk er en publiksiffra uppåt 2 000 i Tjusthallen, mäktigt är ordet.
En extra krydda i det hela är att Emil Georgsson har återvänt till VIK efter två säsonger i Vimmerby. Och jag har en stark magkänsla av att minst två till av Joacim Hedblad, Robin Ekström, Jonas Ström och Johan Andersson spelar för VIK 2012/2013.
Att VIK fick hjälp av Grästorp och i viss mån Hammarö för att säkra uppflyttningen i fredags är inget annat än välförtjänt.
Att VIK sedan vann uppe i Grums i går är inget annat än ett tecken på kvalité.
Först vann laget 22 av 30 matcher i grundserien och slutade tvåa. Sedan förnedrades Motala och Limhamn i play off-spelet. Och sedan vanns de fem första matcherna i kvalserien som gav VIK det ypperliga slagläget.
Slutsatsen: VIK hör hemma i division I, laget är alldeles för bra för tvåan.
Ragnar Karlsson och Alexander Johansson har - som förväntat - varit en grym injektion. Jonas Lennartsson likaså. TJ Guidarelli var stundtals hårt kritiserad i början, men amerikanen har gjort många viktiga poäng och hans poängsnitt är lysande.
På det stora hela har VIK lyckats bra med nyförvärven. Andreas Bergström är en måltjuv av rang, Björn Keller en dröm att ha i laget och Karl-Petter Pettersson suddade tidigt ut tvivlen kring målvaktsposten.
Ja, man kan - och ska egentligen - hylla alla spelare i laget. För den här upplagan av VIK är ett lagmaskineri i ordets rätta bemärkelse.
En spelare som är värd lite extra beröm är dock Tomas Jörbrink. Den 22-årige VIK-produkten har alltid varit hemskt jobbig att möta för motståndarna. Nu har han dessutom fått fart på poängproduktionen och har förvandlats från grovjobbare till en mix av grovjobbare och poängspruta.
Att hans målgest håller toppklass gör inte saken sämre.
Innebandy vill jag också få med något om. Westerviks IBK visade med all tydlighet att laget är värt en plats i ettan. Det hade räckt med förlust i förlängning hemma mot Tranemo för att fixa kontraktet. Nu blev det seger med hela 14-4.
Starkt, imponerande och kul tycker jag. Division I är en bra och lagom nivå för WIBK i dagsläget.
Dominante Peter Hirschman ser ut att fortsätta och med ungtuppar som Jeff Torstensson, Albin Alfonsson och Max Ernstsson på frammarsch kan det bli skoj framöver.
Domino vann en av två matcher i helgen. Och segern mot BK WIK visade sig bli den avgörande faktorn till att laget kom fyra i stället för femma i Sydallsvenskan. Att det var just Vimmerby som kom femma känns så klart extra härligt.
Nu bör Domino, via kvalspel, klara sig kvar i Sydallsvenskan. För att åka ner två divisioner på lika många säsonger, det är inte värdigt Kalle Landström och hans lagkamrater.