Jan-Erik får inte nog av speedway

Jan-Erik Johansson föddes i Loftahammar 1947. När han var nio år flyttade familjen till Västervik där fotbollslaget Jenny och ishockeyföreningen VAIS blev hemmaklubbar. Men några år senare fångade motorsporten uppmärksamheten.- Ja, jag utbildade mig till bilmekaniker i skolan och blev intresserad av motorer. Först började jag med motocross och sen, 1964, blev jag medlem i WMSK och fick börja med krattan, berättar Jan-Erik och tänker tillbaka.- Det fanns inget speedwaylag ännu så första tävlingen jag var med och hjälpte till vid var en isracingstävling 1965. Sen året efter blev det speedway i division III. Jag körde ett par år och gjorde väl en B-lagsmatch, men jag och frun skulle få vårt första barn och tyckte det var lite farligt. Därför började jag med folkrace och rallycross i stället.På folkrace var Jan-Erik en riktig hejare och vann 30 gånger. Han får fortfarande inbjudningar från tävlingar i Tyskland.- Men det blev dyrt i längden, även om jag sålde 49 bilar totalt. Dessutom hade jag redan ont i nacke och axlar då jag jobbade på en gummiverkstad.I mitten av 70-talet tog Jan-Erik en plats i WMSK:s styrelse.- Jag glömmer aldrig den tiden. 1974 anordnade vi en snöskotertävling på is här och då skulle ett par fallskärmshoppare komma inglidandes över banan, men en kraschlandade i ett träd en bit bort och bröt benet.Tre år senare var det isracing vid Lysingsbadet som gällde.- Jag tog ledigt från jobbet i en hel månad för att förbereda den tävlingen. Jag var banchef och lånade en pump av brandkåren tillsammans med föraren Rolf Jacobsson för att göra blankis av det knöliga underlaget. Ström fick vi dra i flera kilometer och snövallarna runt banan ordnades med hjälp av lastbilar.Men någon dag senare blev det töväder och allting förstördes.- Vi hade fem dagar på oss att göra om allting. Vi flyttade längre ut på Lucernafjärden och arbetade dygnet runt. Ingen trodde att det skulle bli av, men vi grejade det till slut, säger eldsjälen med ett leende.Jan-Erik tog över ordförandeposten 1982 och satt till 85. Han kom tillbaka 1990-1998 och satt igen 2005. Åren emellan har han suttit i styrelsen med olika uppgifter som bland andra tävlingsledare. Allt arbete har varit ideellt och har skett vid sidan av ett heltidsjobb och ett ordförandeskap i Tjust Körsällskap.- Jag förstår inte hur jag har haft tid med allt när jag tänker efter. Men det har varit mitt stora intresse, säger han som dessutom har hunnit bygga knattebanan bredvid Sparbanken Arena och en folkracebana där motocrossbanan ligger i dag.Starkaste minnet kommer från år 2005 när Västervik vann sitt första och enda SM-guld.- Det började inte så roligt genom att ta över som ordförande med 2,7 miljoner i skulder. Men sen lyckades vi ändå ta guldet. Gollob (Tomasz) var med då också och honom gillar jag.Detta engagemang har gjort att Jan-Erik fick Smålands Idrottsförbunds guldmedalj 2006 och ett år senare tilldelades Riksidrottsförbundets förtjänsttecken i guld med motiveringen: "För mångåriga och utmärkta insatser för den svenska idrotten".- Kul att man blir uppskattad för det man gör. Om man tänker på alla bilresor, telefonsamtal och annat så har det ju kostat en del. Men det är det värt och jag ångrar ingenting. Utbytet jag har fått med massor av nya vänner är värt mer än alla pengar.Tävlingsledaren känner sig ändå inte mer delaktig än någon annan som ställt upp för klubben.- Nej, det finns ju hur många eldsjälar som helst, från snickarna som gjort omklädningsrummen och kioskerna till alla funktionärer. Seimour Östervall och Curt Pettersson har varit med i stort sett lika länge som jag exempelvis.Om kommande säsong är han positivt inställd, trots den turbulens som varit kring Västervik Speedway under hösten.- Vi kanske inte är så bra på papperet i år, men det kommer att bli en nytändning och jag tror på final. Alla verkar positiva och kunde vi vinna guld 2005 med 2,7 miljoner i skulder så kan vi lika gärna göra det nu, avslutar mannen som aldrig verkar få nog av speedway.

Jan-Erik får inte nog av speedway

Jan-Erik Johansson har varit ordförande i Westerviks MSK i 12 år vid olika tillfällen. Senaste åren har han varit tävlingsledare och har inga planer på att lägga av. - Nej, vad skulle jag göra i stället?