Då har jag precis gjort min sista arbetsdag på Västerviks-Tidningen på sisådär nio månader. Det är nämligen dags för barn nummer två att titta fram om en exakt vecka, om krabaten kommer på utsatt datum förstås.
Många undrar om det ska bli skönt att vara mammaledig, men jag vill inte kalla det för att vara ledig. Att vara ledig för mig är att bara ta det lugnt och kunna göra lite som man vill. Inte att grina illa för att det är någon som suger fram lika mycket varblåsor som mjölk från bröstet, inte heller för att inte få sova mer än någon timme i stöten, eller för att knappt hinna gå på toaletten för en kisspaus.
Nej, det är nu det riktiga arbetet börjar igen, det hårda mammajobbet där man sätter sig själv sist av alla och ser till att alla i familjen, inklusive katten, har blivit utfodrade, fått sova, och blivit torkade i rumpan. Nåja, det sistnämnda gäller inte sambon, men väl min systers långhåriga raskatt som vi vaktar med jämna mellanrum.
Oj, vad bitter hon måste vara, tänker säkert en del nu. Eller varför skaffar hon barn överhuvudtaget om det är så jobbigt? Jo, för att de luktar underbart för det mesta och för att någon ska kunna ta hand om mig när jag blir gammal och gaggig.
Skämt åsido, givetvis för att de små liven är värda all möda. Och det blir ju faktiskt, enligt mig, bättre och roligare med tiden. Det finns exempelvis inget lyckligare ögonblick än när min tvååriga dotter, med sitt smittsamma leende och klarblå, pigga ögon, kastar sig i mina armar och vrålar "jag älskar dig bästa mamma Malin". Då vill man aldrig släppa taget.
Eller när hon kommer hem från förskolan med sin första teckning. Tre spretiga streck och jag gråter nästan av stolthet över det lilla konstverket.
Så nu är det alltså dags att börja om resan med en alldeles ny familjemedlem. Jag lämnar redaktionen ett tag, men jag lämnar absolut inte sporten. Även om det inte blir lika lätt att närvara på alla matcher framöver. Barnvakt efterlyses dock till den 3 oktober då VIK spelar sitt första heta division I-derby mot Vimmerby.
VT:s allmänreporter och förre sportreporter, Henrik Hultqvist, kommer att hoppa in som vikarierande sportchef för mig medan jag är borta. Och Rikard Nilsson och Kenny Wiis kommer som vanligt att hålla ställningarna och dyka upp på de olika arenorna runtom kommunen. Och vår sommarvikarie, Anton Lindberg, som gör ett utmärkt jobb för oss, är kvar ända till slutet av augusti.
Nu ska jag hem och vänta på första värken och försöka njuta av sommar-OS som börjar nästa vecka.
På återseende! Jag ska bara amma färdigt först.